Göteborgsposten – 3 april 1867, sida 1

22— WAf— — ———— — — hem för att här framlefva mina återstående dagar. Ni och jag kunna bo tillsammans, Margaret. — Öh, ja, ja! svarade hon men drog en suck då hon erinrade sig hvilket fattigt hem hon hade att välkomna honom. — Det var en ledsam affär att den der banken skulle gå öfverända utbrast en af gästerna. Det ruinerade er fullkomligt, eller hur, öfverste? — Jag trodde så till en början. Det antogs att det ej skulle bli en enda skilling öfver till någon, men saken utföll på annat sätt. Vi ha fått tillbaka mer än femtio procent af våra förluster. De ha återbetalt mig mer än tretiotusen pund. — Mer än tretiotusen pund! — Ja; det var första dividenden. Mer än tretiotusen pund! Den stackars ruinerade öfverste Bordillion! Squire Lester satt och stirrade på honom. Margaret kastade en förstulen blick på Wilfred och Edith samt lade handen på sitt eget klappande hjerta. — Då måste ni ha egt mer än sextiotusen pund, öfverste! utropade en äldre gentleman som kännt öfverste Bordillion från fordna dagar. En vacker förmögenhet! — Hvad skulle vi släpa ut oss i Indien för om ej för att samla förmögenhet? frågade öfversten. Jag försäkrar er att så fort jag kunde uttaga min dividend — — Tretiotusen pund, säger ni? — Något mer. Så fort jag uttagit min dividend vidtog jag arrangementer för att återvända hem och godtgöra min ärade vän squire Lester. Det har fallit på hans lott