Göteborgsposten – 2 april 1867, sida 3

och derför maste atven båda nämnda provinser och deras befolkning indragas i tyska täderneslandet, antingen de vilja eller ej. Den elsassiska uidningen ÅImpartial du Rhin yttfrar sålunda med en värme, som ej kan misskännas: En elektrisk sprittning genomlöper hela ytan af det herrliga land, som utsträcker sig från Rhen till Vogeserna. Elsassare skulle vi då känna fruktan? .. Fruktan ?.. dersor att vi gjort ett språng såsom stridshingsten vid krigstrumpetens ljud? ... Fruktan?... derför att vi skälft till af glädje, såsom sjömannen vid det aflagsna sorlet från blåsten? ... Och så ljudar dock trumpeten icke ännu . . . himlen är blå: knappast en lätt sky skulle låta tro på en aflägsen storm. Nej! nej! Elsas röner ej fruktan, men det känner sin gamla patriotiska ifver svälla i sitt hjerta, såsom den gjorde vid de ärofulla tider, då det tjenade Frankrike till mur. Vi älska freden... men vi älska framför allt fäderneslandet och dess ära... den förutan är allt det öfriga för oss ingenting. Bundet vid Frankrike genom de ärofullaste och dyrbaraste minnen, skulle vi, dess söner, dess förste försvarare, om vi behöfde, ännu en gång utgjuta vårt blod, för att åt detsamma vinna en ärofull fred, göra det ilrigare än nåzonsin, och vår gamla ära skulle kanske blekna inför notre gloiro juture! Nej, nej. hr v. Bismarck har ej kommit Elsass att darra, liksom man ej kommer en gammal hjelte att darra, då man uppmanar honom, vore det ock på skämt, att taga ned från väggen sina vapen, som så länge hängt der i ro. . Opinion Nationale, som återgitver detta uttalande, anmärker dertill: -Vi lyckönska våra bröder i Elsass till deras så kraftigt patriotiska känslor; men vi hoppas att dessa känslor icke skola så snart få tillfälle att träda i handling. Att af allt detta stämningen i Paris måttel vara synnerligt upphetsad, är tydligt. Inom den preussiska afdelningen på utställningsfältet har man i dessa dagar uppställt en stor staty af den preussiske konungen till häst, såsom segraren vid Sadowa bärande en lagerkrans på hufvudet. Denna staty har mycket harmat fransmännen, som deröfver gjort en massa mer eller mindre lyckade infall. Häromdagen gick i Paris det ryktet, att franska arbetare vid utställningen bortplockat lagern. Historien är osann, men har funnit väg till pressen, I Libert läsa vi en artikel, som hånar lagstiltande kårens majoritet för dess tröghet och antydda lust att vllja intaga en atvaktande hållning: Hvarpå skola vi vänta? Skola vi afvakta, att Preussen värdigas tillåta Frankrike emottaga Luxemburg ur Hollands händor, under det förödmjukande vilkoret att skola rasera fästningarne? Nej, tusen gånger nej! Vi äro arfvingarj af detta Frankrike från 1792, som icke sporde, innan det sönderslet Braunschweigsmanifestet, om de preussiska soldaterna hade tändnålsgevär. Då förklarade man fäderneslandet sväfval i fara, man dekreterade segren, och solkethbjod, utan sulor, utan bröd, spetsen åt Europa. Detta Frankrike talade ej om att vänta. Det skulle ej låtit det gå ända till d. 25, för att besvara det förmätna talet af d. 24 Febr. (preussiske konungens sista trontal); och dessa Rhengränser, om hvilka j talen, utan att våsa bära händer derpå, skulle det redan återtagit, i st. f. att tala derom, ty folket är oemotståndligt och gör ej fraser. Men för himlens skull inga fraser! Inga verkningslösa hotelser! Inga tomma fraserl Inga fanfaronnader! Antingen handlen, eller tigen! Hollands regering har inbjudit till täflan angående en ombildning af infanteriets gevär till bakladdningsgevär efter Sniders system. I Englands underhus har Goldsmith väckt fråga om den omenskliga behandling, som judarne måste utstå i Serbien. Utrikesministern Stanley lofvade, att England skulle taga sig af denna sak. Den fordne guvernören på ön Jamaica, John Eyre, har blifvit frikänd af fredsdomrarne. Great Eastern har åter varit framme för otur. Då fartyget häromdagen, under befäl at kapt. Sir James Anderson, utgick med 130 passagerare från Liverpool till Newyork, störtade ett tungt ankare plötsligt, hvarigenom spelet kom i en hastigt svängande rörelse, så att de närstående slungades åt alla håll. En matros dödades på stället, en annan blef litsfarligt sårad; 6 å 8 ha blifvit betänkligt skadade. Prinsarne Umberto och Amadeus at Italien lemnade d. 25:te Mars Florens. Den förre reser öfver Milano till Paris, der han väntas inträffa som i dag eller i morgon; Amadeus beger sig till Venedig. I Rom känner man sig ganska nöjd med Victor Emanuels fogligt hållna trontal. Frankrikes Moniteur meddelar en skrifvelse från Walewski till kejsaren, hvari det heter: En personlig meningsskilnad mellan mig och flera af regeringens medlemmar har förmått mig att i endrägtens intresse inkomma med min begäran om afsked. Den kejserlige prinsen skall genomgå en badkur i Kreuznach. I Louvren har i dagarne utställts en tafla, hvilken stått under många år undangömd i en vrå, men tros vara af Raphael. De flesta af Paris cafö-chantants skola