En QOvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — Hvem misstänkte ni på den tiden? — Nåväl, sir — om jag måste säga det — jag misstänkte er. Naturligtvis var jag ej säker på min sak; min opinion vägde upp och ner. Jag ansåg det nistan säkert att ni varit i gräl med honom; men å andra sidan tycktes ni bestämdt misstänka mig, och deraf började jag tro att det varit mannen med packlådan. Med ett ord, jag var ej säker på min sak förrän mylord kom hem. Sophie misstänkte äfven från första stund er och trodde att lady Adelaide skonat er på min bekostnad; men jag gjorde allt hvad jag kunde för att afleda denna misstanke, ty den skulle ha ledt till misstroende och jag var ej sjelf säker på saken. — Jag för min del misstänkte att ni varit på klipphöjderna vid tillfället, Ravensbird, och åsett striden. Låt det vara glömdt. Jag är mera glad öfver att se honom tillbaka vid lif än jag någonsin var öfver att jag fick tillträda arfvet. Då levåen var förbi samlades man till din i slottet ) Forts. fr. N:o 76.