Göteborgsposten – 1 april 1867, sida 2

Från Utlandet. I hvarje utländsk tidning, vi få i handen står luxemburgska trågan främst. De preussiska tidningarne bli allt vresigare och vresigare, och de officiösa berlinerbladen låta förstå, att Europa måste höras i saken. Österrike följer med stor skadeglädje frågans utveckling och dess organer tyckas ifriga efter att låta tyska folket förstå, det hela saken är en i förväg uppgjord öfverenskommelse mellan kejsar Napoleon och Bismarck. Denne senare står i en obehaglig ställning, hvilken lätt kan rifva honom ned från den piedestal han hittills intagit i Tyskland. Ty om han ej uppträder med bestämdhet mot Luxemburgs afträdelse till Frankrike, skall misstanken falla på honom, att han verkligen afslutat köpet med Napoleon före kriget. Tyskarne betrakta Luxemburg såsom ett tyskt land och dess innevånare som tyskar, hvarför misstanken snart skall förvandlas till ovilja och förbittring mot den minister, som kunnat bortschackra tyskt folk och tysk jord. Intager deremot Bismarck en barsk hållning, kan Preussen bli utsatt för vådan af ett nytt krig, hvari det möjligen blir isoleradt, emedan Ryssland utan tvitvel skall söka att under tiden göra några framsteg i Orienten, hvilka Österrike, Italien och England återigen måste vara intresserade af att hejda. Fordrar Bismarck Europas hörande i hänsyn till Luxemburg, skall en kongress följa, hvilken måste bli obehaglig för Preussen för Slesvigs, Sachsens och Hannovers skull. En kongress skall åtven Ryssland ogerna se, emedan den möjligen kan upptaga äfven den orientaliska frågan, ja — hvem vet? — kanske tillochmed den polska