Göteborgsposten – 26 mars 1867, sida 1

— ert skrin — greps jag af en onämnbar fruktan. Hvad det var som jag fruktade vet jag ej. Jag har under dessa tio åren fruktat upptäckt oupphörligt, och i den paniska förskräckelse som kom öfver mig befallde jag att skrinet skulle föras till slottot och gömde det. När det sedan blef ett sådant larm efter det, tyckte jag att jag betett mig som en dåre i mina farhågor, men det var då för sent att lemna det tillbaka. Ej heller trodde jag att denne unge Lydney hade rätt att göra anspråk på det. Ni skal! få tillbaka skrinet, Harry; det finnes välbehållet i slottet, — Jag tror ej det, tänkte lord Dane. Men nu, Herbert, kommer en annan fråga: hvarföre har ni förföljt min son på detta sätt? — Jag visste ej att han var er son. Jag kunde ej tro att han var er son mera än min. Jag trodde honom vara hvad han syntes vara — en misstänkt personlighet som hade umgänge med krypskyttor — — Umgänge med krypskyttar! afbröt lord Dane i föraktlig ton. Han sökte efter skrinet — det var orsaken som först föranledde honom sällskapa med krypskyttarne ; sedan var han hos dem för att hålla reda på Wilfred Lester, som hejdlöst rusade mot sin ruin. Hvilken annan än Wilfred Lester tror ni det var som gjorde inbrott i faderns hus? Min son William gick dit för att tagaghonom derifrån. — Wilfred Lester! — inbrott i faderns hus! Var det han som gjorde det? — Han och ingen annan. Ej för att begå vanlig