Göteborgsposten – 26 mars 1867, sida 1

nare uUder Hera sparbanker inom kommunerna uppstått, hemställer att motionen må lemnas utan afseende. Göteborg d. 26 Mars 1867 Anslagsfrågan om nya gevär. af tidsenlig konstruktion, kan nu snart väntas bli föremål för riksdagens behandling. Regeringen har, som bekant, begärt 3 mill. för detta ändamål; hvilken summa statsutskottet i sitt betänkande nedprutat till 1 mill., en nedprutning så betydlig att den måste väcka den största förundran. Den allmänna politiska osäkerheten i Europa — hvarom dagens utlandsafdelning lemnar de ojäfaktigaste och märkvärdigaste bevis — gör det nödvändigt för hvarje stat att stå rustad för händelsers mötande, hvilka man nu kan beräkna. I. exc. grefve Manderströms förklaring till baron Raabs interpellatton angaf äfven, att regeringen känner det obehagliga i den ovissa situationen. Men för hvarje organisation af försvarskrafterna är de tillgängliga truppernas förseende med dugliga och tidsenliga vapen det mest befallande. Vare sig vi ha en stor eller liten armå, folkbeväpning eller indelta soldater, är det dock solkets skyldighet, dess pligt att i deras händer sätta sådana vapen, att de med dem kunna försvara sig, att de ej behöfva gå i striden med det missmod, som medvetandet om underlägsna vapen måste ingifva och hvilket ej gerna kan annat än demoralisera äfven den bästa här. Vi erinra derför på det allvarligaste landets representanter om det ansvarsfulla i denna sak. Fosterlandets trygghet och sjelfständighet måste framför allt ses till godo, och tungt skall klandret drabba dem, som ej hysa denna uppfattning, om pröfningens stund skulle plötsligen komma och landets armå då stode oförmögen till handling och forsvar. Vi älska freden så mycket som någon, vi hylla sparsamhetens grundsatser, men vi sätta triheten och oberoendet högst. Det land, som kunnat på några få år egna många, många millioner åt jernvägarnes byggande, för befrämjande af landet materiela utveckling, bör ej tveka om att utgifva en ringa del blott mot dessa millioner, för att betrygga den frihet, hvarförutan den materiela utvecklingen gagnar oss till föga. Offentliga föreläsningarne. Docenten d:r Hans Forssell började i Lördags sina föreläsningar öfver svenska folkrepresentationens historia, hvilka, att döma af den första, synas blifva af ovanligt intresse. Tal. framhöll att han icke ämnade ur filosofisk eller politisk synpunkt skildra den förra eller närvarande representationens förtjenster eller brister, utan endast att historiskt framställa svenska representationens utveckling från urminnes tider. Tal. visade att före kristendomens införande i Sverige någon representation icke fanns till och att antagandet, det allshärjartingen skulle varit ett slags riksdagar för större delen af riket, är en tendensdikt trån frihetstiden. Utom det neml. att riket var deladt i en mängd småriken, så saknades vilkoren för en representation, neml. frånvaron af all större olikhet emellan individerna i förmögenhet, bildning och verksamhetsarter. Med kristendomens införande förändrades detta förhållande, och nu uppstod ett särskildt prestestånd, som afskilde sig från det öfriga folket genom bildning och törmögenhet. Dessutom framträdde riddarståndet så småningom under medeltiden och af dessa två elementer begagnade sig