Göteborgsposten – 23 mars 1867, sida 1

Lördagen den 23 Mars, landsortspublikens löjliga smak! Det är. visserligen sannt att ädelstenen äfven på sophögen förblir ädelsten, men han ligger der obemärkt och trampad under fötterna, fördunklad af stoft och orenlighet; men tag upp honom, lät honom i en honom värdig infattning framstå renare och mera strålande än förut, och han blir prydnaden i en konungs krona! Om sålunda återgifvandet af Mjölnarfröken icke kunnat företalla vår dramatiska publik särdeles tillfredsställande, stannar deremot den musikaliska i förbindelse hos dir. Elfforss, som beredt den tillfälle att efter åtskilliga års förlopp åter tå lyssna till de smältande tonerna från Alexandre Rancherayes viol. Det ligger något sannt tilltalande i denne konstuärs hela föredrag. Strångarne klinga under hang stråke med ett egendomligt mjukt, nästan melankoliskt Jjud, så att det enda man understundom möjligen skulle kunna önska vore något mera styrka och kraft. Att hr R. dock äfven eger förmågan att utveckla dessa båda egenskaper, visar han bäst genom sitt mästerliga återgifvande af Paganinis vilda, men intressanta fantasi Le streghe (Hexdansen), der man hör hur natten så småningom sänker sig öfver jorden, sömnen lägger sin vallmodoft öfver menskligheten, hur elfvorna börja trippa omkring i månskenet, huru det slutligen mulnar, stormen uppväxer, månan går i moln, klockan slår tolf, ugglans hesa skri ljuder ur skogens mörka gömma, hexorna anlända och den rysliga dansen begynner, tillsdess den slutligen afstannar, hexorna åter bege sig af och man hör suset af deras hemska tåg än närma, än aflägsna sig, ända tills det slutligen alldeles bortdör och det börjar dagas. Hr Rancherayes återgifvande af detta bizarra stycke borde ensamt vara tillräckligt att fylla salongen. Mindre Teatern har under veckan endast haft en nyhet för säsongen att bjuda på, nemligen den gamla bekanta Ungdomsminnen(äfven kallad Dansören och markisinnan). Stycket har icke slagit an; antagligen tillfölje deraf, att hufvudrollerna, oaktadt alla aktningsvärda bemödanden å dess innehafvares sida, icke kunna anses lämpligt besatta. Ett stötande intryck gör dessutom att en komplett förbistridg med afseende å kostymförhållandena råder i stycket, der man ser en personlighet uppträda i en drägt från medlet af det förflutna seklet, en annan i en toalett från igår. Det nya har således icke ens egt nyhetens behag, hvaremot de förut gifna styckena med nöje återsetts. Säfströms, på det hela dock misslyckade, bearbetning af Nestroys Einen Jux will er sich machen, på svenska kaliad sSöndagslejonen eller resan efter äfventyr, har kommit salongen att genljuda af skrattsalvor, tack vare det uppsluppna sätt, hvarpå de båda kryddbonesarnes roller återgifvas af hrr Tivander och Lange. Den senare är isynnerhet som Olle en ytterst rolig och konseqvent genomförd typ af ett på Skånes bördiga jord uppspiradt brackfrör. Målaren och Modellerna går nu med mycket god sammanhållning, De tre förälskade poliskon staplarne? narra till och med kulisserna att deltaga i den allmänna munterheten och Nationaldivertissementet kommer fortfarande åskådarnes fötter att röra sig i takt efter de gamla välbekanta, fosterländska tonerna. Nästa Thorsdag lärer Hedbergs En Odågakomma att f. f. g. uppföras. Titelrollen innehafves af hr Otterström. Derefter är Bazins bekanta operett Resan till Kina att förvänta. Nästa Måndag, Marie Bebådelsedag, hvilken, till stor hugsvalelse åtminstone för alla medarbetare i våra svenska morgontidningar, ännu firas som helgdag, gifves en af de med rätta så omtyckta skarpskyttesoirserna å Bloms stora sal. Programmet upptager 7 nummer utförda af musikhåren, 4 qvartetter för mansröster och 2 romanser för tenorröst Programmet är således godt, likasom dessa soiråers rykte en gång för alla blifvit hos vännerna af några angenämt tillbragta musikaliska aftonstunder. Har ni varit nog lycklig att få se Moling fontän på indnstriutställningen i somras? Inte? Nåväl, då har ni kanske kunnat skaffa er en ganska liflig bild af detta berömda konstverk genom hr Jigers vackra fotografier deraf. En ännu lifligare töreställning derom var det på vippen att ni kunnat få, och det just i morgon, då, enligt bvad ämnadt var, danska kammarrådet Jonas, Bockfotons f. d. lycklige innehafvare, dekoratören e. kh AA Anvtan lan me