Göteborgsposten – 22 mars 1867, sida 1

En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. —— Hon hade tänkt på Herbert. Hon lutade åter sitt anszigte ned mot soffkudden och brast i tårar för första gången under samtalet. — Som vi så måste vi skörda, sade lord Dane. Bedrägeri medför förr eller senare sitt eget strall. Plötsligt reste hon sig upp och kastade sig på knä för honom. Hon såg upp med ögonen badande i tårar. — Harry, ni skall tiga med min olycksaliga hemlighet! Ni skall ej förråda mig! Jag bönfaller derom vid den kärlek ni en gång hyste för mig. — Hemlighet? upprepade han i det han knappt förstod hvad hon menade. — Att jag igenkände er och Herbert dender qvällen. Oh, jag hörde några af de ord ni sade och visste att tvisten uppkommit för min skull! Himlen är barmhertig; var ni det äfven! Jag skulle heldre vilja dö här på platsen än ha den skammen att verlden skulle veta af min mened. ) Forts. fr. N:o es