Göteborgsposten – 21 mars 1867, sida 2

utmärka den sannt musikaliske konstnären. I Detta gjorde sig isynnerhet gällande i de: första numren, hvaremot det sista: ÅEolsharpan och fåglarne, föreföll oss något mat och föråldradt som komposition betraktadt ehuru dock lemnande tillfälle för exekutörer att lägga i dagen sin ovanliga tärdighet. i Om Fredag gifves Blanches qvicka koI medi Döden Fadder, och enär derjemte hr ; Rancheraye uppträder för andra gången är det jatt förmoda att salongen då blifver något I mera fullsatt än som igår afton var fallet. i Offentliga föreläsningarne. Doc. Diethrichson gat i går afton under sin åttonde och sista föreläsning till en början en frami ställning at Praxiteles Dionysosideal, hvilket utgjorde ett uttryck inom bildhuggarekonsten saf den epikureiska filosofien. Detta gudaideal omgafs af en hel jublande skara af Fauner och Satyrer af olika slag, Paner, Centaurer soch Menader, hvartill kom den gamle fader Silenus, denna den antika konstens mest husmoristiska figur, oförbätterlig, men med godt ; hjerta, intelligens och äfven en egendomlig i elegans. Särskildt rörande är Silenus, då han : framställes, som Bacchusbarnets uppfostrare, serinrande om den gamla tiden som ser ned på representanten af den kommande, till hvars höjd den ej kunnat hinna. Denna bild utgör ett uttryck af den grekiska andens längtan etter ett ideal som den icke lyckats finna, men som sedan blitvit kristenhetens. Tal. företog sedermera en skildring af Lysippos, lefvande på Alexander den stores tid och som esterlemnat en mängd skulpturporträtter af denna monark. Lysippos var realist, och de förnämsta idealer han skapat äro Herkules och Neptunus. Liksom Polyklet uppgjort en egendomlig proportionslag så har äfven Lysippos, som lade an på att ät sina figurer gifva den största möjliga lätthet och elegans. Tal. omnämnde i sammanhang med Lysippos det egendomliga hos den grekiska porträttskulpturen att framtör allt ätergifva det karakteristiska och ideela hos originalet, det som gör detsamma till hvad det är. Tal. gjorde derefter en framställning af den grekiska målarkonsten och omnämnde dess största mästare, för så vidt man känner deras arbeten. Slutligen kastade tal. ännu en blick på den grekiska skönhetsverlden och erinrade om att ju högre menniskoslägtet stiger i kultur, dess tydligare hågrar äfven bilderna ur nämnde verld sör dess syn. Men det är dock blott en skönhetsverld; det finnes något högre, och detta har kommit: på samma tid som den grekiska konstens blomstringstid led mot sitt slut och naturen klagade Den stora Pan är död, så hördes från skyn englarne sjunga: Ara vare Gud i höjden, frid på jorden och menniskorna en god vilja! Efter störedragets slut tolkade prof. v. Schoultz å föreläsnings-styrelsens vägnar, i vältaliga ordalag den erkänsla och högaktning som doc. Dietrichsons auditorium hyste för de lärorika timmar detsamma tillbragt under åhörande af hans inspirerade föredrag. Föreläsningsstyrelsen och Nordiska söreningen hade till i går afton inbjudit hr Dietrichson till en kollation, i hvilken äfven damer deltogo. Vid densamma utbragtes skålar för hr D. af prof. v. Schoultz å föreläsningsstyrelsens och af lektor Blomstrand å Nordiska föreningens vägnar. Under omvexlande tal och sång förflöt derefter aftonen på ett angenämt sätt. Allm. IIpoteksbanken. Red:n har kommit i ersarenhet ar att den, i telegram till oss, i går meddelade uppgiften att allm. hypoteksbanken skulle upptagit ett lån å 4 mill. thaler, hvaraf 1 mill. redan indragits, är i väsentlig mån oriktig. Af gårdagens Stockholmspost finna vi, att vår telegraskorrespondent hemtat uppguten ur en stockholmstidning. Rätta forhållandet lärer vara, att allm. hypoteksbanken lemnat i uppdrag åt Skandin. Kreditaktiebolaget att afyttra dess qvarvarande obligationer, uppgående till en summa at 4 millioner thaler. å hvilket belopp nämnde bolag förskotterat hypoteksbanken 1 million rdr rmt. Uddevalla teater är f. n. upptagen af