Göteborgsposten – 21 mars 1867, sida 2

sig säkrare då han ej kunde nås af engelsk lag. Fruktan för att det kunde upptäckas hvilken andel han haft i Harry Danes död måste ha förorsakat honom mången sömnlös natt: Åuppsåtligt mord stod det i allmänna åklagarens rapport om händelsen. Det uppstod en paus. Hon satt alltjomt aed sänkta blickar. — Uottog Herbert brefvet — det enda jus skref till Geoffrey? Det var adresseradt till lord Dane. — Jag vet ingenting derom. Jag har knappt haft någon gemenskap med honom sedan dender förf rliga qvällen. Jag skulle tro att han ej mottog det. — Hvarföre tror ni det? — Emedan — att döma till hans känslor efter mina egna — upptäckten att ni var vid lif måste h: varit den största lättnad himlen kunde gifva honom, och han skulle ha skyndat att godtgöra det förflutna. Åtminstone förefaller det mig så. När anlände ni till Danesb id? fortfor hon. I dag? — Den sista September, när det stormu prörda hafvet kastade mig i land på min egen kust. Va icke detta underbart? Hade det ej varit för er styfsons atsträngningar med lifräddningsbåten, skulle jag aldrig mera hu fått återse Danesheld. — Sista September! upprepade hon full at förvåning. Var det ni som blef räddad? Är det ni som legat här sedandess under namn af Home? — Just det. — Men hvarföre har ni gjort det?