Göteborgsposten – 21 mars 1867, sida 1

En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — Nej; jug tror det ej. I vår passion voro vi båda, som jag tror, omedvetna om att klippkanten var så nära, Jag förlorade medvetandet i fallet; och han skyndade utan tvifvel så fort han kunde derifrån. — Men huru blef ni räddad? frågade hon. Mitchel, kustvakten, lemnade er som död, och flodvattnet höll på att inbryta. — Jag räddades genom en af dessa försynens skickelser som komma direkte från himlen, svarade lord Dane vördnadsfullt. Öfverste Moncton, som fann sig gäckad i sitt hopp att få se mig ombord och var angelägen att bjuda mig farväl, satte ut från sitt fartyg i en liten båt och kom i land just på det ställe der jag låg, i afsigt att söka mig hemma. Märk väl att han föga kände till kusten och tog miste på denna lilla landningsplats och den större längre upp som jag på morgonen visat honom. Han fann mig liggande der känslolös, och i stället för att förlora tid med alt uppsöka det rätta landningsstället, förde han mig med ) Forts. fr. N:o e7.