Göteborgsposten – 19 mars 1867, sida 2

Nya Teatern: AIjölnarfröken, skådespel i 5 akter, at Johan Jolin. IIvartill det besvärliga arbetet med den sramatiska formen? — utbrister någonstädes Lessing — hvarför en teater uppförd, män och qvinnor förklädda, sinnena marterade, hela staden inbjuden till salongen — om jag med mitt verk och med upptörandet at detsamma icke vill åstadkomma annat, än några af de rörelser, som en god berättelse, läst derhemma i en vrå, skuile ungefär frambringa äfven den? Dessa ord kunaa med största befogenhet tillämpas på Mjölnarfröken, som mera är en dramatiserad roman, än ett drama, och derför skulle passa vida bättre i ett romanbibliotek, an på scenen. Uppränningen ligger uti den romanartade händelsen, att en gammal ädling med den innerligaste faderskärlek fästat sig vid en flicka, som han anser för sin dotter, under det att hon i sjelfva verket är en gammal mjölnares barn, hvilken, lockad af sin hustru, härigenom bidragit till tlickans lysande uppfostran. Den gamle ädlingens verkliga dotter är deremot omkommen. Han hade äfven en gång i tiden lidit ew skeppsbrott och dervid förlorat en son, som nu helt oväntadt dyker upp i en fattig sjögasts gestalt. Den gamle mjölnaren fordrar sitt barn, som han för hem till sin qvarn. Sjömannen har förälskat sig uti flickan och tager tjenst i qvarnen som mjölnardräng. Men der finnes en ung piga, som af svartsjuka beröfvar sjömannen en väska med ett par guldbokstätver på och hvilken hon kallar trollväska. Denna väska anger sjömannens rätta börd, såsom den gamle adlingens son. Den fina damen, nu mjölnardottern har förälskat sig i den be: skedlige sjömannen, och de båda bli nu ett par. Detta är den väsentliga handlingen. Mer som basis för denna återigen kan anses er parodox-tvist mellan den gamla ädlingen oci en läkare. Den förre påstår, att endast et aristokratiens barn är en naturens fina blom Ima, under det att den icke-aristokratisk i blott är en surkart. Doktorn återigen säger latt surkarten mycket väl kan återfinnas ho saristokratien och den fina blomman i andr I klasser, ty det är bildningen som gör de verkliga aristokratien.