Göteborg d. 19 Mars 1867. Ångbåtsfarten. Igär på morgonen anlände hit engelska ångt. Camilla, för att här intaga hafrelast på London, och igår på e. m. ankommo ångarne Hero från Hull, Mary från London och Hamb. Paquet från Bremen, alla med styckegods. ngf. Brunette, som för några veckor sedan afgick härifrån till London, har derifrån afgått till Havre för att inlasta och hivföra de ännu återstående jernvägsvagnarne för Uddevalla-Herrljunga-banan. Offentliga föreläsningarne. I sin töreläsning i går öfvergick doc. Dietrichson till framställningen af en annan sfer i den grekiska konsten än de förut skildrade, från de mera monotheistiska gestalterna af Zevs, Ares och Apollon till de mera polytheistiska idealer, som benämndes Afrodite, Eros och Dionysos och hvilka idealer i bildhuggaren Praxiteles tunno sin förnämste tolkare. Voro de vid föregående föreläsningar skildrade konstnärer framställare af det strängt allvarliga, voro deremot Praxiteles konstskapelser uttrycken för den fina glädjen och det ungdomliga sköna, det sköna neml. i det moment då så att säga knoppen utvecklar sig till blomma. Om Praxiteles enskilda lif vet man ej stort mer än att han föddes år 392 t. K. samt att hans älskarinna och modellen för hans herrliga qvinnobilder hette Fryne. Om den sistnämnda berättades i förbigående några anekdoter, visande den betydelse i lifvet, man vid Frynes och Praxiteles tid i Grekland tilldelade skönheten och karakteristiska för samma tid. I förhållande till de föregående stora bildhuggarne i Hellas utvecklade Praxiteles en ofantligt stor produktivitet, som ej inskränkte sig till ett ideal. — Föreläsaren uppräknade den mängd af mästerverk, hvilka man kan. bevisa formats under Praxiteles mejsel. De kulter, inom hvilka Praxiteles sökte och fann sina herrliga gestalter, voro förnämligast Afrodite-, Erosoch Dionysos-kulterna. Föreläsaren framställde utvecklingen af den torm, Afrodite-idealet under den klassiska tidsåldern tog under konstnärernas formande händer och analyserade särskildt de trenne