Göteborgsposten – 18 mars 1867, sida 2

Edv. Landin och lärlingen C. Andersson hade samtlige varit med om att släcka elden i tapetserareverkstaden, men sedan detta skett märkt att elden genom taket spridt sig till rummet ofvanför. Då de åter skyndade upp till verkstaden var denna så uppfylld af rök, att de knappast kunde taga sig fram och rädda sina arbetskläder. Kaminen i tapetserareverkstaden var då elden utbröt ej varmare än att man kunde lägga handen på den, (Detta intygade atven Luch, men gossen Svensson bade sagt att den ännu kl. 9 var glöda de) Fru Lovisa Gewalt hade i sin tambur, som låg närmast intill snickareverkstaden i huset bredvid, redan kl 8 på morgonen kännt en skarp fin rök, s. k. pinrök, utan att man likvisst lyckades upptäcka hvarifrån den härledde sig. Sedan undersökningen blifvit afslutad förklarades den icke för närvarande föranleda till någon atgärd. I sammanhang härmed stod en annan omständighet. En snickaregesäll vid namn C. Eklund bade under branden bland det tätt sammanpackade folket med hög röst yttrat att br Lofsmark sjelf skulle ha antändt buset. Då han nu tillkallad tillfrågades härom, sorklarade han att han alldeles ingenvug visste om saken och att han aldrig fällt sådana uttryck. Tvenne vittnen intygade likväl förhållandet. Då E. fällt uttryck, kränkande för hr Löfmarks goda namn och iykte, och han i öfrigt för närvarande är i sakna af arbete, blef han inforpassad i cellfängelset, för stt asbida ransakoingen i rådhusrätten, dit målet remitterades. —— u—— v——rV es