Göteborgsposten – 18 mars 1867, sida 2

ni ädelmodigt vägrat omtala sanna förhällandet derför att den andre ej skulle bli misstänkt. Det var Wilfred som var i Danesheld Hall i natt och Tiffle tog miste på er och honom. — Nej, så var det icke; Tiffles ögon äro för skarpa att bedragas. Det var mig hon såg. — Om ni blott visste huru förfärliga mina trifvelsmål och farhågor äro, tror jag att ni ej skulle vilja skämta med mig, mr Lydney, sade hon. Ni bad mig en gång ha förtroende till er, och jag har det obegränsadt, liksom till en bror. Vill ni ej i utbyte hysa en smula förtroende till mig? Jag har hört att Wilfred var en af dem som bröto sig in. Hvad var hans motiv. Då haa hörde att hon visste så mycket, sade han henne allts mmans och beskref tilldragelserna sådana de inträffat. — Hvad var hans ändamål? frågade hon. Det är omöjligt at: det kunde ha varit att bemäktiga sig bordsilfret — s rida han ej blifvit alldeles vansinnig. — Åndamålet var visserligen ej att bemäktiga sig bordsilfret. Det var just derigenom att han ville försvara husets egenlom mot de öfriga som allt blef upptäckt. Har ni glömt något annat som Wilfred ville komma i besittning af? fortfor han. Ett plörsligt ljus uppgick för Maria. — Ah! gäfkvobrefvet! Det var för att bemäktiga sig det som han bröt sig in. Fick han det? (Forts.)