Göteborgsposten – 18 mars 1867, sida 1

ögon och hans händer darrade at sinnesrörelso, då han knäföll framför lord Dane. — Mylord! min rätto och sannskyldige lord! Jag känner igen er, yttrado han, under det tärarne strömmade utför hans kinder. Gamle Bruff har lefvat länge nog nu, då han får se en af den verkliga familjen herrska på Dane Castle. Lord Dane fattade hans hand och bad honom stå upp. — Jag skall ej herrska der länge, Brufk, inom en kort tid skall jag vara der man förmodar mig vara — i familjegrafven. Men tillade lord Dane idet han lade handen på sin sons skuldra, jag hoppas ni skall tjena en annan lika trofast och redligt som ni skulle tjenat mig. Denne skall snart bli lord på Dane Castle. — Han skulle bli —? — En annan Geoffrey, Bruff; Geoffrey William Lydney Dane; han är min ende son. Var honom trogen för hans far och farfars skull. — Det borde jag kunnat ana, svarade Bruff, i det hans ögon glänste af förnöjelse; första gången han kom till slottet såg jag att han var född att befalla. Miss Dane förklarade att han var lik mylady — ja, det gjorde hon verkligen. — Lik min mor! Ja, denna likhet har fallit mig i ögonen, men han har de Daneska dragen. Bruff, jag önskar en tjenst af er. Vill ni göra mig den? — Ja, mylord, allt för er och de edra, vore det ock att offra mitt lif för er. — Men först och främst bör ni veta, Bruff, att det