Göteborgsposten – 18 mars 1867, sida 1

En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — Ivar är mylord? ropade han ängsligt. — Der, svarade mr Apperly. Lord Dane gick fram från soffan och ställde sig småleende framför Bruff. Denne ryggade af häpnad tillbaka mot väggen. Det hade under hela hans lif väckt hans förakt om han hörde någon som onde sig tro på spöken. Nu var han ej rätt säker på att han ej sjelf trodde sig se ett sådant. — Känner ni ej igen mig Bruff? Jag är verkligt kött och blod. — Ni — är — mr Harrys lefvande afbild, utropade Bruff, idet han betraktade än den ene än den andre, förvånad och nästan rädd. Men det kan ju ej vara han. — Jo, Bruff. Mr Harry blef ej dödad, då han föll utför klippan och han lefver ännu. Jag trodde ni skulle känt mig bättre. Ack! denna röst trängde som en hemlandston till hans öra. Kunde han ha misstagit sig på andra tecken, på rösten kunde han det ej. Tårarne stego upp i hans 2) Forte. fr. N:o 6å.