Göteborgsposten – 15 mars 1867, sida 1

giordt. Dess författare anses vara hr Key; grefve Posse har påtryckt det sitt secret, och det tår gälla för hvad det kan. Programmets tretton punkter äro lika många pinnar i den Jakobsstege, på hvilken landtmannapartiets ledare skola klifva upp i det nya himmelriket — konseljen. Sedan himlen med storm intagits, offras Jakobsstegen åt lågorna. Detta program är så uppgjordt, att det utan tvekan kan antagas af alla riksdagsmän, såvida de blott fästa sig vid de tryckta orden. Annorlunda blir förhållandet om man läser mellan raderna. Några punkter — de egentliga kärnpunkterna — ha en förvånande likhet med konstgjorda flugor för fiske i grumligt vatten. Dit räknar jag först den punkt hvari yttras: vingen återgång påyrkas i den nuvarande tullagstiftningen, som hvilar på en teoretiskt riktig princip, men derför godkännes icke det oförberedda, opraktiska och ensidiga sätt, hvarpå den delvis blifvit tillämpad-. Den är påtagligen så konstruerad endast för att lura de godtrogna. Kan väl den tullagstiftning nu anses oförberedd, som i 15 år gradvis blifvit införd: Om den på ett vensidigt (motsatt ett allsidigt) sätt blifvit införd, hvems är skulden dertill om ej protektionisternas, som tum för tum bekämpat den i teoretisk riktning riktiga principen för tullagstiftningen? Bankoch kreditlagstiftningen ordnas på sundare och solidare grunder — ja väl! Men på hvilka grunder? I låntagarnes eller långifvarnes intresse? I de förras naturligtvis, ty om jag ej allt för mycket misstager mig äro de aldra flesta programisterna redan engagerade i bankerna, dels som låntagare och dels som kautionister. Månne ej den banklagstiftning som de anse sundare skall anses mycket osund af långifvare? Det är också karakteristiskt att sundheten blifvit satt i första rummet, soliditeten i det andra. En mera rättvis och jemn fördelning alla samhällsklasser emellan at beskattning. På protektionistisk väg: Genom grundskatternas kapitalisering? Månne den ädle grefven -ordförandemästaren, eller den greflige brodren i den nya logen Sorobabel i Berzeliiparken, äro villiga att utan godtgörelse atstå skattefriheten på deras säterijord? Eller skola de ej för den jemnare beskattningsfördelningen betinga sig ganska rundlig godtgörelse tör säteriprivilegiets upphörande? Frånräknar man i det svassande programmet hvad som är framställt tör effektens skull — alla konstflugorna — och besinnar man hvilka som anbringat dem på långrefvens krokar, så tror jag att man snart kommer på det rena med programmets innersta mening och syftemål. Det skail dock ganska snart visa sig om det medför önskad verkan. Utan tvifvel finnes i begge kamrarne ett tillräckligt antal skarpsinniga män, som genomskåda intrigen. De ega lyckligtvis en moralisk öfvervigt gent emot denna rännil af grumligt vatten, i hvilket krälar halft upplösta begrepp, förvirrade föreställningar och outveckliga tankeintusorier, hvilkas enda organ är — den krassa egoismen.