Göteborgsposten – 15 mars 1867, sida 1

En Qvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — Just så: ni syftar på unga Lester, mr Dane, Men nu ger jag er mitt löfte att hvadhelst ni än må säga. skall det ej skada honom. Jag har ej vistats här i Danesheld utan att taga reda på dess sqvallerhistorier ; det hör till mitt yrke att göra det; jag vet derföre och misstänker nästan lika mycket om denne missledde unge man som ni kan ha att säga mig. Jag förmodar att han var ledaren af det der företaget, ej ni. Men att han kunde så glömma sig, som gå att stjäla sin fars bordsilfver, förvånar mig. William Dane insåg att det bästa han kunde göra var att anförtro hela sanningen åt den erfarne man som stod framför honom. Och han gjorde så. Den stackars misskände Wilfred Lester — man fällde vida hårdare omdömen om honom än han förtjenade, förklarade hans vän ifrigt — hade ej brutit sig in i sin fars hus för att stjäla bordsilfret utan för att få det gåfvobref som tillhörde honom; det var just derigenom att han ville hindra de andra från att stjäla något ur huset som upptäckten skedde. ) Forts. fr. N:o 61.