Göteborgsposten – 12 mars 1867, sida 2

2—— ———— måhända rest igen och om han är qvar vet jag ej hvar Jag skall söka bonom, — Gå ut och försok, bad lorå Dane. Jag måste ha detta skrin, och dessutom torde han behöfvas för min sons räkning. Gå genast, sir, tillade han i myndig ton. Säg honom ej hvad det är fråga om utan lemna det åt mig. Lagkarlen hade ej annat val än att lyda. Han var oerhördt nyfiken och frestelsen att titta in i mrs Ravensbirds rum och utbyta nägra ord med henne var oemotstandlig. Motivet var hvarken stort eller godt men det skulle bli belönadt. Ingen annan än ur Blair stod och samtalade med mrs Ravensbird. Lagkarlen skulle denna dag öfverhopas af öfverraskningar. — Det är mylord Danes ban kir, mr Blair, sade Sophie i det hon kastade en betydelsefull blick på mr Apperly då hon uttalade titeln. Han har varit på besök hos mylord i slottet. Mr Apperlyv hade hört att mylords bankir besökte honom; men — denne person skulle vara bankiren? Han såg på polistjonstemannen, och då denne märkte att har var igenkänd, gaf ban nonom helt lugnt ett tecken i de! han lade fingret på sina läppar. Mr Blairs göromål på slottet var slut. Som Lydney på squire Lesters befallning var i polisvakten, måste Ben nu sysselsätta sig med denne iäfventyrares affärer. M Blair och lord Dane hade motsatta åsigter rörande viss: småsaker och skiljdes åt med köld. Mr Blair hade på vägen till stationen gått in på Sailores Rest för att sig: sett afskedsord och taga ännu ett litet glas. Lagkarler