Göteborgsposten – 12 mars 1867, sida 1

ger det; men han lät denne men trogne vän och tjenare (pekande på Ravensbird) bli misstänkt och anklagad för det. Jag vet ej hvad han kan ha fruktat, och det gör föga till saken; han tog skrinet och behåller det. Mitt hufvudsakliga ärende till er, Apperly, är nu att fråga er om ni har bekant att det finnes några gömställen i slottet der sådana saker kunna undandöljas. — Ja, det finnes sådane, svarade lagkarlen utan betänkande. Gamle lord Dane — er far — visade dem en gång för mig. I väggfördjupningen i dödsrummet — såsom ni brukade kalla det. Der finnes en hemlig fjeder, och då man rör vid den glider en ruta undan som leder till åtskilliga små gömställen. — Då finnes mitt skrin der! utropade lord Dane. Unga Beecher omtalade för William, att han hört att sådana funnos i slottet, men jag betviflade det. Det är derföre jag väntat på er, ty jag var öfvertygad att ni skulle veta det. Det är besynnerligt att min far aldrig nämnt något om dessa gömställen för mig. — Jag tror att han ogerna gjorde någon antydan om att de funnos till: det var en gammal sägen att en af lorderna Dane varit i komplott med smugglare, svarade mr Apperly. Det var en tillfällighet, som gjorde att han underrättade mig om saken. Jag visade stället för den nuvarande lorden sedan han tillträdt godset. — Bra. Huru skola vi bära oss åt för att få detta skrin, Apperly? — Han har kanske förstört det, svarade lagkarlen.