Göteborgsposten – 11 mars 1867, sida 1

Göteborg d. J1 Mars 1867. ostentliga föreläsningarne. Ämnet för den föreläsning som doc. Dietrichson i Lördags afton höll var Phidias, hvars födelseår troligen var anno 510 före Kristus. Det var han som sammansmälte den spartanska konststilen, hvilken lade an på att framhålla de menskliga formerna i deras naturliga sanning, med den förut i Athen rådande strängt idealiska riktningen. Phidias hade ögat öppet för sanningen i båda dessa uppfattninningar af konstens mål. Bl. a i senare tider är Raphael ett bevis på huruledes tvenne motsatta konstriktningar, hvilka herrskat på tvenne olika ställen genom en persons snille, kunna sammansmältas till något högre. Hvad Phidias beträffade uppträdde han just på rätt fid, på Perikles, hvilken tog honom till sin närmaste vän och satte honom till intendent öfver Akropolis bebyggande. Phidias utförde den i Parthenon uppställda bilden af Pallas Athene, men troligen hade han redan dessförinnan utfört Zeusbilden i Olympia, om hvilken man sade: Olycklig den som åtminstone icke en gång i sin lefnad skådat denna bild. Det uppstod emellertid i Athen en stark reaktion såväl emot Perikles som emot Phidias och den senare anklagades för gudsförsmädelse, emedan han på Porthenonstatvens sköld i basrelief anbringat porträtter af sig och Perikles. Phidias blef af athenienserna, med den otacksamhet mot sina store män som utmärkte dem, fängslad och dog i fängelse, om han ock icke, såsom en berättelse säger, fick tömma giftbägaren. De idealer hvilka Phidiasisåsom konstnär skapat äro Zeus och Athenes. Med en konsts blomstringstid menas den, under hvilka de ideer, som förut varit sväfvande, af någon stor konstnär erhålla en bestämd och för alltid bestående form. En sådan tid var Phidias och de efterföljande ha sedermera blott roproducerat hans idealer. Det är också blott deraf våra dagar känna dem. De grekiska konstnärerna skapade blott efter hvad de största mästarne gjort, dertill ledda af medbor