Göteborgsposten – 11 mars 1867, sida 1

— — —-: — ej lemnas alldeles utan uppmärksamhet, om den än kan, åtminstone för det närvarande, mera betraktas som ett känselhorn, utstucket för att få reda på, huru landet ligger, än som ett verkligt uttryck för någonting faktiskt. Bladet säger, att inom riksdagen är under bildning en opposition mot regeringen, hvars kärna utgöres af landtbrukarne, de der intaga genom sitt antal en dominerande plats i båda kamrarne. Regeringen har under sista tiden stödt sig på borgareståndets majoritet eller med andra ord på bourgeoisien, hvilken äfven framstått mäktig såväl genom sina talangfulla medlemmar som genom det understöd, den erhållit at pressen. I det nya statsskickets genomförande har den haft den största törtjenst, men dess roll är nu utspelt och den måste vika för en ny makthafvare. Bourgeoisiens hittillsvarande välde har till stor del betingats af dess allians med det forna bondeståndet. Nu deremot, menar N. D. A., emanciperar sig landtmannaintresset från bourgeoisiens ledning, derför att denna ömsom ledt och ömsom låtit sig ledas af ett regeringssystem, som icke ländt till landets båtnad i det hela och aldra minst till den stora jordbrukande klassens båtnad. Regeringspartiet blef mera ministerielt än ministeren sjelf och förespeglade en kabinettsfråga i hvarje yttring af klander, det vädrade regeringsfientlighet i hvarje yrkande på sparsamhet, på förändring af våra förderfliga bankoch kreditanstalter, samt kände sig starkt genom sitt vidt utgrenade penningevälde, i hvilken känsla det motionerade om öppen votering i utskott och kamrar, för att veta hvar man har sitt tolk. Bladet klandrar vidare regeringspartiets slapphet att gynna jernvägslåns upptagande i utsandet, utan att samtidigt befrämja den inhemska tillverkningen af jernvägsmateriel. Mot detta system är det, som företrädesvis i andra kammaren en opposition bildar sis, menar N. D. A., som likväl endast med några fraser om svenskhet och sjelfständighet angifver dess syftemål. Då emellertid tecknen till denna oppositions uppkomst och jordbrukarnes inom kammaren sammanslutning först visade sig, bletvo gamla fiender derinom såta vänner — Björck och Murn slöto hvarandra troligen för första gången i famn, för att besegra jordbrukarne. Oaktadt denna allians, skulle bourgeoisien likväl icke förmått besegra jordbrukarne?, om den icke lyckats med sig förena de flesta embetsmännen inom andra kammaren. Dessa senare varnas nu ganska listigt af N. D. A. för att lemna jordbrukarne, hvilka förr eller senare genom sin öfvervigt inom riksdagen skola taga makten i sina händer. Jordbrukarne representera neml. den samhällsklass, som hufvudsakligen har sin verksamhet inom det materiela området. Om de derför lemnas af embetsmännen, kulturens representanter, kan detta hafva betänkliga följder för samhällets högsta andliga intressen. En sammanslutning, ju innerligare ju bättre, mellan de verkliga arbetarno både på det andliga och det materiela området är deremot hvad som säkrast grundlägger vår framtida lycka. Vi inskränka oss för dagen till denna analys af uppsatsen. Filialbanken i Uddevalla. Med delegarne hölls d. 1 d:s bolagsstämma i bankens lokal, hvarvid grosshandl. P. Berg utsågs att leda förhandlingarne. Af den upplästa revisionsberättelsen för år 1866, afgifven af prosten G. T. Ljunggren (såsom ombud för riksbanken) samt direktör J. A. Stiegler, handl. Aug. Stånson och possessionaten H. Pettersson, framgick bland annat: Bolagsmännen äro f. n. 51 stycken; under förra äret hafva vexelköp gjorts till ett belopp af 1,539,950 rdr; kassakreditiv innehades at 83 personer till belopp af högst 229,000 rdr, deraf största utestående fordran uppgått till 157,990 rdr; på uppoch afskrifningsräkning har högst varit insatt 92,624 rdr 58 öre; på deposition innestodo vid årets början 204,000 rdr och insattes under året 350,640 rdr, hvaremot utemsstem—e-—————— —— tr ha ej förlorat något i huset, pappa; fullfölj re.