Göteborgsposten – 11 mars 1867, sida 1

dervid. Vi ha ej förlorat något i huset, pappa; fullfölj det ej vidare. — Frigifva Lydney! ej fullfölja saken! upprepade mr Lester, stirrande på henne. Hvad menar ni? — Han är ej brottslig, pappa; han är ej hvad ni tror honom vara. — Era skäl för detta påstående, unga lady? var mr Lesters sarkastiska fråga. — Jag — jag har ej några skäl att gifva, svarade hon förvirrad, utom mitt eget hjertas öfvertygelse. — Er dårskaps öfvertygelse, utropade mr Lester. Ni borde känna blygsel tillochmed att låta denne mans namn komma öfver era läppar. Jag skall förfölja honom till — döden, tillade mr Lester, användande ett nog starkt uttryck i ögonblickets hetta. — Oh, pappa, gör det ej, gör det ej! utropade hon, vidrörande hans arm, liksom för att hålla honom tillbaka, och ubristande i tårar. Låt saken falla i glömska. Ni vet ej hvad ni ämnar göra, eller hvilka förskräckliga hemligheter som deraf kunna komma i dagen. Har det aldrig fallit er in att någon annan kan ha varit delaktig i detta, i stället för mr Lydney? — Hvad menar ni? frågade han bestört, ej så mycket af orden som af hennes besynnerliga sätt. Har ni blifvit vansinnig? — Jag vågar ej säga hvad jag menar — jag vågar ej säga det. Men, pappa, om ni fäster något afseende vid er egen heder och lycka, skall ni ej beifra denna sak.