Göteborgsposten – 9 mars 1867, sida 2

den, men hade hört honom derstades till nåra kl. 8 e. m. Emma Charlotta Rundqvist hade sett O. senast emellan 7 och 8 gå från vinden till det rum han begagnade som verkstad. Hon hade sett elden utbryta från O:s vind. M:ll Anna Bogren hade likaledes sett elden utbryta från Olssons vind. 0. upprepade på tillfrågan, hvad han vid förra undersökningen uppgifvit, nemligen, att ban brukade ba nyckeln till vinden i verkstaden, än på bordet, än på kommoden och än hängande på väggen. Dalhjelm åter försäkrade att O. alltid veh åfven denna qväll bar samtlige nycklarne på sig och att ban aldrig sett vindsnyckeln finnas i verkstaden. o. yttrade äfven att det aldrig varit så som det blifvit utrimmadi i tidningen oller att han gjort anspråk på 900 rårs ersättning. Han förevisade för öfrigt en förteckning öfver sina saker som blifvit vid brandförsäkringen förevisad, enligt hvilken materialierna voro upptagna till 250 rår, verktygen till 300 och möbler, husgeråd samt kläder till 350 rdr. På hemställan af åklagaren beslöt poliskammasen, att Olssen, emot hvilken omständigheter förekommit att ban vil assurans uppgifvit sin egendom ega högre värds än den verkligen haft och dessutom att han infunnit sig i poliskammaren i öfverlastadt tillstånd, skulle träda i häkte, hvarföre han i cellfängelset införpassades. Målet uppsköts till nästk. Måndag. — Målet emot häktade Donatus Håkansson Rask förevar igår åter i poliskammaren. Enär Rask vid ett föregående förbör förnekat ett i protokollet intaget uttryck af torparen Petter Hansson, som isettjösvorvaldet mot landtbrukaren Andersson, blifvit rätt uppfattadt, bade Hansson blifvit till gårdagens förhör inkallad. Uttrycket, sådant det i protokollet stod, hade varit att-Donatus säkerligen varit den person som misshandlat Andersson. Ordet -Fåkerligenpåstod Donatus deremot aldrig ha blifvit fäldt. Emellertid intygade nu Petter Hansson att ban verkligen sagdt säkerligen-, och tillade att det bestämdt varit Donatus som begått nidingsdådet. Donatus åter ville böra vittnen om att Petter Hansson vore en menedare som den ena gången sade ett och den andra ett an: nat, och ville inkalla Anderssons begge pigor zhvilka voro närvarande vid förhöret då Petter Hansson aflade sitt vittnesmål. Det har i referatet öfver sistnamnda förhör blifvit omnämndt med hvilken bängifvenbet, för att icke säga oblyghet, de då togo Donatus, deras hjertane afgud, i försvar. Dot akall nu bli eget nog att se om de verkligen till hans förmån vilja aflägga ett vittnesmål som strider icke allenast mot protokollet utan äfven mot Petter Hanssons egen utsago. Andersson är annu lidande efter det mot honom för så länge sedan begångna ölvervildet. Målet uppsköts på fjorton dagar. Fortsatt förbör hölls 1 går med häktade F. A. Bredberg, tilltalad för att ha begått inbrott hos handl. C. G. Pilo på Emiliedal och dervid tillgripit kaffe, socker, fläsk, ljus m. m. Sedermera hade äfven manspersonen Anders Svensson blifvit inblandad i målet, enär han dels vid första förhöret förtegat mot Bredberg högst graverande omständigheter. Han blef på denna grund häktad. men har sedan hela tiden påstått sig icke känna något till brottet. Emellertid hade till gårdagens förhör blifvit inkallade åtskilliga personer, som hade upplysningar i saken att lemna. Så omnamndo bonden Janne Andersson, att han en dag i staden mött Anders Svensson, som då till en början trugade honom att låna 8ig 25 öre, och derefter erbjöd honom att köpa kaffe — större eller mindre parti — hvarpå Andersson svarade, att han icke rille ba några dylika affärer med honom. . Hörd häröfver, förklarade han, att det blott varit på rolighet eller på exter, som han utbjudit kaffet, Såväl Bredberg som Svensson hade förnekat, att de råkats dagen före stöldens begående. Emellertid intygade nu hustru Helena Andersdotter att hon mött dem båda tillsammans. Länsmannen Andersson i Mölndal hade lyckats att i ett stenrös straxt ofvanför Svenssons bostad, hvarest br A. flera gånger förut anträffat saker, som blifvit stulna, förmodligen af Svensson, hitta ett fläskstycke, hvilket fullkomligt liknade dem, som blifvit hr Pilo frånstolna. Fläskstycket låg inviradt i ett skynke och omknutet med ett rep, hvilka båda artiklar hr A. tror sig kunna bevisa vara Svensson tillhöriga. S. nekade dock till all vetskap om huru fläskstycket kommit i stenröset. Målet uppsköts på åtta dagar och Bredberg samt ensson återfördes i cellfängelset.