Göteborgsposten – 8 mars 1867, sida 1

—————ä——————————4 anmärkte hr Wallenberg, att man förgäfves letade oster något spår af de bemödanden, som man kunde vänta att fullmäktige skulle ha sjort för att afböja dem. Såväl denne talare som, inom andra kammaren frih. Gripenstedt, beklagade på det högstajldet för svenska statens kredit menliga deri, att det ifrågavarande tem-procentslånet skulle under ytterligare 64 år trycka kursen å de svenska statspapperen, hvarföre ock trih. Gripenstedt äfven beklagade, att ständerna bade vid detta tillfälle lemnat riksgäldsfullmäktige fria händer att under 65 år belasta staten med en så betydlig ränta. Inom andra kammaren sökte hrr Indebetou och Agardh försvara fullmäktiges tillgöranden. Vid frågan om dåcharge för riksgäldsfullmäktige uppstod en meningsstrid rörande en i formelt hänseende icke ovigtig fråga, nemligen frågan om den tid dechargen borde omfatta. Ur C. A. Larsson m. fl. anmärkte, att det vore oriktigt att, såsom utskottet föreslagit, utsträcka dechargen till d. 28 Januari detta år, då fullmäktiges förvaltning sedan d. 23 Augusti nästl. år icke blifvit af statsrevisorerna granskad. Härpå genmäldes at hr Björck och andra talare, att dchargen icke alsåg rakenskaperna, utan endast de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll och dem statsutskottet haft tillfälle att granska. Hr Lindström ansåg hr C. A. Larssons anmärkning i sig sjelt riktig, men önskade, att man skulle för denna gång låta passera hvad utskottet föreslagit, enär man redan förut beviljat bankafallmäktige dåcharge, utsträckt utöfver den tid revisionen omfattat, och företa kammaren redan bifallit den un at statsutskottet tillstyrkta decnargen. Med 73 röster mot 71 beslöt dock kammaren att ej utsträcka dåchargen längre än till d. 23 Aug. 1866. Statsutskottet har vid sammanträde i tisdags afton förehatt K. M:ts proposition, i fråga om användande af kronans vid Skeppsbron belägna s. d. Ridderstolpeska egendom för telegrafverkets behof, och dervid hemställt dels att ifrågavarande framställning icke måtte af riksdagen bifallas, dels att, jemte tillkännagifvande häraf, riksdagen måtte anhålla, det K. M:t behagade låta försälja egendomen å offentlig anktion, dock ej till lägre pris än det hvartill densamma vid 1862 —1863 års riksdag blifvit uppskattad, eller 120,000 rdr, samt att den inflytande köpesumman till riksgäldskontoret öfverlemnas. I fråga om sättet för utseende af deputerade till upprättande at markegångstaxorna, har utskottet, i anledning af hrr C. Hammarhjelms och P. Nilssons i detta ämne vickta motioner hemställt, att, med ändring af hvad k. kungörelsen den 11 Maj 1855 i detta hänseende stadgar, 8 inom länet bosatte, tör sakkännedom och oväld kände deputerade, hvar-! al halfva antalet jemte två suppleanter väljas! af landstinget, och i de län der två landsting finnas, två ledamöter och en suppleant! at hvardera, samt andra hälften tillika med två suppleanter utses af K. N:ts betallningashafvande, skola för hvarje län årligen uppsätta markegångstaxa; egande dessa deputerade att: nom sig utse ordförande för ledande af öfver äggningarne. dervid landskamreraren i egenskap af kronoombud och länsbokhällaren så som pratakollsförande böra närvara. ;