Göteborgsposten – 8 mars 1867, sida 1

land), Otterström, P. Persson (Stockholms län), Rooth och Medin. — Vid dessa valmäns sammanträde s. d. på aftonen återvaldes de hittills tungerande komiterade till tryckfrihetens vård, neml. riksantiqvarien B. E. Hildebrand, revisionssekreteraren frih. C. G. C:son Leijonhufvud, riksarkivarien J. J. Nordström, k. bibliotekarien J. E. Rydqvist samt professorerna N. H. Selander och J. Arrhenius. Rörande otvannämnda elektorsval yttrar Altonbladet: Dessa val ha i Big sjelf iugen betydelse, men erhålla en sådan, hvad andra kammmaren beträffar, genom det nya tillfälle ill ett matande at krafter, som valat lomnat de båda fraktioner, som kämpa om ölvervigten inom kammaren. Den lista, som i dag segrade, var utgången från den fraktion, hvilken betecknas såsom stående under gretve Posses ledning. Den understöddes al 80 ledamöter, under det minoriteten för dagen, det s. k. Suegde-partiet, endast bragte det till 65. Den Posseska traktionen, som vid valet at justitieombudsmans-nämnden förl. Lördag endast räknade 76 röster, hade således i dag vunnit en tillvext af 4 röster. Då emellertid sammanlagda antalet af de i dag röstande endast utgjorde 145, medan i Lördags 166 ledamöter deltogo i valet, kan man naturligtvis icke veta hvilkendera sidan som i dag skulle ha vunnit öfverhand om kammaren betunnits lika fulltalig som i Lördags; ty det lärer vara svårt att säga, huru många af de 21 trånvarande, som hörde till den ena eller andra sidan. Den vexlande lyckan vid valen ger emellertid anledning antaga tillvaron inom kammarne af en grupp ledamöter, som icke fast anslutit sig till någondera sidan, utan kastar sig skiftesvis än på den ena sidan, än på den andra. Huruvida inom denna grupp förefinnas elementer till ästadkommande at en center. som i politiska frågor kan komma att lå afgörandet i sin hand, torde framtiden utvisa. Förnämsta öfverläggningsämnet i Onsdags inom kamrarne utgjorde statsutskottets utlåtande angående riksgäldskontorets förvaltning sedan början af senaste riksdag, och framför allt den del at detta utlåtande som innefattar ett klander mot riksgäldsfullmäktiges åtgärder i afseende på räntefoten och amorteringstiden för 1866 års statslån. Båda kamrarne biföllo utan votering det af statsutskottet föreslagna ogillande omdömet rörande dessa åtgärder. I första kammaren sökte förnämligast hr Nordström rättfärdiga fullmäktiges tillgöranden, i det han ville ådagalägga, att de efter hand: försämrade konjunkturerna, såväl särskildt för svenska statens obligationer som för statspapper i allmänhet, gjort det nödvändigt för suslmäktige att ingå på sådana vilkor i afseende å räntefot och amorteringstid, som i låneattalet blifvit bestämda, helst som, enligt denne ledamots antagande, en ny emission af 4 u prets obligationer, å hvilka naturligtvis större kapitalrabatt måst medgifvas, skulle ha tryckt. kursen å de äldre 472-procentspapperen vida mer än ett nytt å-procentslån. För öfrigt! hade 112-procents principen redan blifvit bruten genom 1861 års inhemska 5-procents-lån och det tillfälliga 6-procents-lånet. Hr Walenberg, som bemötte den förre talarens yttrande och försvarade utskottets förslag, sästade med afseende å sistnämnda argument ippmärksamheten på den väsentliga skilnalen mellan, å ena sidan, korta lån, helst om, åsom här vore fallet med det ena at de ryssnämnda, obligationerna lyda å svenskt nynt, och långa amorteringslån i utländskt nynt. Hvad åter betraffade de tvingande omtändigheter, som skulle ha förmått fullmäkige till eftergifter i förevarande bänseenden,