Göteborgsposten – 7 mars 1867, sida 2

in, i ögonblickets ingifvelso, samt träffade på de tre karlarne. Min hufvudtauka var att lemna bistavd om sådant behofdes. — Om detta är ert bästa försvar så är det ett matt, yttrade mr Lester i kärt ton. Kan ni ej rättfärdiga er bättre? — Lillat mig fem minuters enskildt samtal med er, och jag skall rättfärdiga mig fullkomligt, var den unge mannens svar. Ni får sjelf döma, mr Lester. Mr Lester afslog denna begäran med vrede. Han var ej van att bevilja enskilda samtal åt personer som begingo nattliga inbrott. Hade Lydney något att säga måste han säga det un. — Vi vilja ej höra några halfva förklaringar, tillade han. Om ni ej vill offentligt förklara hvarföre ni var nära mitt hus vid en sådan imma och hvarföre, då ni var inne i det, ni ej väckte mig, så vet jag hvad jag bör tro. Säg rent ut inför lord Dane och dessa ge itlomän, oller säg det ej för någon. — Då tror jag att jag ej har annat val än vara tyst, svarade mr Lydney, tvekande medan han öfverlade. Ickedestomindre är jag oskyldig. Ja; för närvarande kan jag ej annat än vara tyst. Ä Lord Dane tog ett steg fr. mat. — Ni har kallat er en gentleman! anmärkte han i en ton som var anmärkningsvärdt hånfull. Detta tycktes uppväcks Lydneys harm. Han gick fram till lorden och yttrade i fast ton: — Jag är åtminstone lika mycket gentleman som my