Göteborgsposten – 6 mars 1867, sida 1

att Wilfred var okunnig om männens afsigt att stjäla; detta var deras egen privataffär. De hade ej gått så långt i brott förr, men tillfället syntes för gynnsamt för att förloras. Lydney skyndade bort mot Danesheld Hall, men då han tagit ett par steg stannade han och fattade tag i Shad. — Ni får ej gå till slottet, Shad: det är ej nödvändigt att underrätta lord Dane om detta. Jag vill ej att ni går dit. Shad såg på honom med sina listiga ögon, — De Sn uppe för att hålla vakt der, och om jag går och underrättar mylord om att ingen kommer skall han kanske betala mig för det. Ja, det vore just vackert gjordt! svarade mr Lydnoy, mötande list med list. Ni skulle narra dem att upphöra med sin vaksamhet i slottet; och huru vet ni art de ej skola begifva sig till slottet sedan de väl varit i Danesheld Hall? Skul! le lord Dane belöna er för det? Shad stirrade med vidöppna ögon. Han hade ej tänkt på detta förnt. — Var ni lugn, Shad, det är allt hvad ni har att göra. Var fullkomligt tyst rörando denna natts tilldragelser och särskildt rörande Wilfred Lester. Om jag finner att ni är det, skall jag göra någonting bättre för er än skänka er en souvereign. Han skyndade derefter så fort han kunde mot Danesheld Hall. Shad stod obeslutsam; men begäret att