Göteborgsposten – 5 mars 1867, sida 1

Göteborg d. 5 Mars 1867. Offentliga föreläsningarne. Ett ännu talrikare auditorium än det föregående åhörde doc. Dietrichsons andra foreläsning i går afton. Under densamma påvisades det inflytande som den grekiska religionens myther haft på konsten. Tal. gaf en skildring af grekernas kosmogoni, om Kaos, som med kärleken, Eros, frambringade början till den skapelse, hvilken genom Geea, Uranos, Titanerna, Kronos — Tiden — och Zevs, gick från formlöshet till form — till det himmelska ljuset och en ordnad verld. Tal. jemförde denna kosmogoni med konstnärens framställande af sitt verk ur den sormlösa materien och ötvergick deretter till det andra stadiet i grekernas gudalära. Detta utgjordes af Apollinismen, som utgjorde den grekiska religionens rent andliga sida, dess högsta triumf. Apollokulten kastade det evigas ljus ötver det ändliga. Men den stränga skönhetsdyrkan, som denna kult innehar, var för abstrakt och kräfde en försoning: den kom i Dionysoskulten, i dyrkandet af ungdomens, glädjens och vinets gud. Motsatsen at dessa båda kulter var till en början nästan fientlig. Dyrkandet af Dionysos var dock ej det låga rusets kult utan af det som höjde menniskan öfver hvardagalifvets kreis. Om Apollinismen utgjorde den grekiska mythologien ljus, så utgjorde Dionysosdyrkan dess lif. Emellertid måste, då grekernas skönhetslyrkan nått sin höjd, den känslan göra sig gällande, att deneamma dock icke är den högsta. Så skedde äfven, ty det estetiskas itvergång i det etiska var sannolikt jonehålet af de eleusinska mysterierna, och tal. omnämnde såsom förklaring härpå Demetersmyhen, der försoningen, lifvets enhet framträdde. Homeros, Hesiodos, utgjorde de skalder