Göteborgsposten – 4 mars 1867, sida 2

Fran Utlandet. En i en wienertidning intagen korrespondens från Konstantinopel gör stort uppseende inom den diplomatiska verlden, emedau den meddelar en mängd upplysningar om det närmande mellan Österrike och Ryssland i den orientaliska frågan, som skall hafva egt rum redan i November i fjor efter Bensis utnämning till österrikisk minister. Den ryske gesandten i Wien, grefve Stackelberg — heter det i nämnda korrespondens — begaguade genast sina första samtal med Beust till att varna honom för de tendensiösa ryktena om en preussisk-rysk allians, hvilka voro alldeles ogrundade, emedan kejsaren at Ryssland visserligen stod i ett vänskapligt törhållande till det beslägtade preussiska furstehuset, men i politiskt hänseende behållit alldeles fria händer för alla eventualiteter. Ryssland önskade ingenting mindre, än att framkalla ett krig i Europa, men ansåg det alldeles nödvändigt att betrygga de kristnas ställning i Orienten, och just i denna riktning kunde Österrike göra sig särdeles förtjent om verldsfreden, emedan det genom särskilda fördrag och fredsslut vore mer än någon annan stat berättigadt till att taga vård om den kristna betolkningen i Turkiet. På samma sätt som grefve Stackelberg i Wien yttrade sig den ryske gesandten i Paris, baron Budberg, inför den nye franske utrikesministern Moustier. Beust tog nu iniriativet till förslag om de eftergifter, som Turkiet skulle göra, och det franska kabinettet gick omsider i samma spår På detta sätt förklaras i alla händelser tvenne omständigheter, hvilka hittills förvånat många: först att Beust uppträdde aktivt i den orientaliska frågan på en tid, då förvirringen i Österrikes inre förhållanden var alldeles utomordentlig, och dernäst, att man redan i Januari kunde med säkerhet tala om en alliaus mellsn Österrike, Frankiike och Ryssland i den orientaliska saken. Det betecknas som en slug handling af Beust, att i detta fall taga initiativet, emedan man derigenom skulle kunna erfara såväl: Rysslands verkliga tänkesätt som tå förhållandet mellan denna makt ech Preussen klaradt. Ryssland fann sig genast obelåtet med Beusts förslag, som gick ut på moderata eftergilter å Portens sida för de kristna befolkningarne, och dess officiösa organer läto förstå, att Ryssland ej längre skulle låta sig afspisas med en sådan lösning at den orientaliska frågan. Derjemte berättas nu, att Ryssland öppet uppmanat Porten att afträda Kreta vill Grekland — en begäran som Porten besvarat med sin förut omnämnda cirkulärnote, hvari hon säger sig ej längre vilja visa etter gifvenhet mot sina upproriska undersåter, emedan ytterligare estergitter e dast skalle än mera stegra deras tordringar. Porten, heter det, känner sig tillräckligt stark att bekämpa resningen och skyddsmakterna böra blott lemna den i ro att ensam dämpa upproret För att betrygga silt herravalde på Kreta och i de slaviska provinserna, gör Porten anspråk bÅ alt få begagna sin rätt, likasom Ryssland orde på sin tid i Polen. Porten kastar ansvaret öfver på dem, som under vänskapens nask fullfölja praktiska assigter, hvilka hotal: Europas fred. — Det kan ej nekas, att syftvingen på Rysslands hållning i Polen är fin ch helt säkert äfven träffande. Hurudana proportioner den orientaliska, EO (W SEDER