Göteborgsposten – 28 februari 1867, sida 2

Åsydlig storm drefvos de af atromeättningen tillika med isen ut mot Östersjön. En af båtarna måste lemnas till spillo, och alla sökte med förenade krafter rädda sig med den återstående. Än arbetande sig fram öfver isstyckena, än roende i öppet vatten, der vågorna öfverhöljde dem och den odäckade båten, som mer och mer nedisades och var nära att sjunka och från hvilken man nödgades utkasta postkaggar och allt löst gods, till och med de i den skarpa koldea väl behöfliga pelsaina, dem folket begagnar vid dessa färder — lyckades de olutligen genom otroliga ansträngningar uppnå ett af de åländska skären. 3 dagar och 3 nätter hade de sålunda tillbragt på hafvet i en öppen båt, hvart ögonblick nära att omkomma, nåstan utan proviant, stundom förlamade af arbete, stundom stela af köld. De ligga ännu qvar på Åland, ur stånd att sjolsva med den återstående postbåten frakta sig öfrer hafvet. På några lära händer och fötter blifvit så förfrusna, att de äro svarta, och mihända blifva de krymplingar för sina återstående dagar. — Enligt uppgift skulle en ångbåt utan mycken svårighet kunnat arbeta sig fram, der dessa nu varit nära att omkomma och så godt som genom ett under hlifvit räddade.