Göteborgsposten – 25 februari 1867, sida 2

ensamma, men unga Shad låg hopkrupen på marken och lyssnade på planer som denna gång ej rörde smygskytte, utan en den djerfvaste inbrottsstöld som någonsin blifvit påtänkt. Shad var annu ej så langt kommen att han skulle kunna deltaga i stora brott, och hans hår roste sig på ända af förskräckelse der han låg. Dels tillfölje af hans personliga fruktan (ty Shad trodde fullt och fast att om någon olycklig tillfällighet förrådde hans närvaro, skulle han bli ihjelskuten som en hund), dels tillfölje af den låga ton i hvilken männen samtalade, erhöll Shad blott en ofullständig kännedom om komplotten. Man skulle bryta sig in i något hus och stjäla silfret. Shad upptäckte slutligen att det var Dane Castle, men att natten ännu ej blifvit bestämd. Efter att ha väntat tills männen aflägsnat sig — ty han vågade ej röra sig förr — reste Shad sig upp och sprang så fort han kunde till det ställe der han brukade möta Tiffle. Hon var ej der denna afton och Shad mal all sin slughet hade missräknat sig. Han vågade p nalkas mr Lesters, hvilket han blifvit strängg den af Tiffle, men hans tunga brände inn han liva om tala hemligheten. Slutligen smög has sig ull uoket och bad ödmjukt att få tala med arluv. Man underrättade Tiffle härom och detta budskap för anledde ett utbrott af dygdig harm. Granny Beanes Sh d skulle vilja tala med henne? Henne! Det måtte vara ett misstag. Tiffle steg likväl ut, och der stod verkligen gonsen. Hennea första impuls var att undfägna honom med ett kok stryk. un lara i 0