Göteborgsposten – 23 februari 1867, sida 2

tsDe preussiska udningarnes språk ådagaeläggor tydligt, huru förbittrad man känner Big i Tyskland öfver utgången al valen i Nordslesvig. Man säger helt högt, alt dessa val njäro komprometterande för tyskarne och bereda den preussiska regeringen förlägenhet. eBerlinertidn. National-geitungser i valen ett bevis på, att det akuile vara farligt att flata ouröstningen ega rum, så lange torhäluslandena äro oförandrade. Bladet säger, att på redgrund al danskarnes itriga ragitation — tyskarne ba naturligtvis icke agiterat! — nar sEKryger segrat med 80 pret mot 20 och Ahlnmann med 51 mot 49, hvaraf framgår, att åa al folket kro danskt sinnade 1 ett bälte, oln ipsträcker sig söder om Åbenrå till Tonder, -JTyskarne trukta natursigtvis nu tor en omröstning, ty Ahlmanns val har på det west slående sätt visat, att befolkningen på Als -Joch Sundeved är på det atgjordaste danskt -sinnad. Europa bör nu kunna veta, hvartill det skall hålla sig, det har tramför sig siff ror. hvilka hvarken huvna bestridas eller til-låta ringaste tvitvel. Dagbladetsäger, att om man midtigenom Slesvig från öster vill vester dragor en linie, som utgår trån södra UUAtranden at Flensborgsbugten vid Mejervig -och utmynnar i Nordsjön, passerande efter hvartannat söder om Fleusborg, norr om Latidebund, s der om Karlum, norr om Tönder, -Ilaags Viua och norr om Hoyer, hatva alla diklter. norr om denna linie gitvit en högst -Ydande dansk majoritet och distrikten i söder derom en tysk d:o, nagot mindre utpräglad i närheten ar gräusiinien, men mer och mer bestämd i wån som man aflägsnar sig deritrån. Med vallistorna i hand skall man nu mycket lätt kunna spåra gränsen omedelbart på kartan. Om Preussen verkligen vill hålla Pragerfredens 5:te art, skall det ovilkorligen antaga den linie, som nyss bestämts genom 1 var till det tyska parlamentet, on. avilket Proussen sjultt i hesa Slesvig gifvit befallning. Det är antagiigen i medvetandet härat som nordslesvigarne skickat en deputation till konung Wilhelm, tör att bedja honom uppfylla vamnda fredsbestimmelse och tillsvidare inlaga emwolsmännen från att aflägga hyllningseden. Denna senare begäran afser väsentligast de danskt sinnade presterna, hvilka nu hotas med att bli förjagade, emedan de ej anse sina samveten tillstädja nämnda eds afläggande. Att deputationen ingenting skall kunna uträtta, är tyvärr klart. Konung Wilhelm tager ej emot dylika deputationer, utan hänvisar dem till Bismarck, denne är återigen 1 läglig tid sjuk och förvisar de deputerade till någon underordnad, som afhör deras klagomal, lotvar att framföra dem till vederbörande, emottager deras petition och låter den begrafvas i ministerpresidentens korg. Men Europa skall anteckna det till minnes — och gömdt är ej glömdt. I öfrigt jubla de officiösa berlinertidninsarne — faetän något för tidigt, synes det 088 — otver att valens utgång i sjelfva Preussen tilochmed öfverstigit regeringens förhoppningar. I landtdistrikten har oppositionens inflytande varit vida mindre, än man hade trott. Detta isynnerhet bvad de gammalpreussiska provinserna angår. I de nya preussiska provinserna har regeringen deremot lidit nederag; men valkampen har här törnämligast vändt sig om huruvida intörlisningen i Preussen skulle godkännas eller icke, och de nationalt liberala skola visserligen träda i opposition mot regeringen uti de konstitutionela trågorna, men understödja henne i nationalt hänseende. Ingen enda preussiskt sinnad konservativ har valts i de införlitvade länderna. De nya provinserna stärka således i betydlig mån oppositionen inom parlamentet, och i det de uiberala tidningarne anse det för atgjordt, att valen inom de nordtyska törbundsstaterna ätvenledes i öfvervägande grad utfallit mot regeringen, komma de till det resultat, att deras parti skall råda öfver majoriteten. De smickra sig dertör med tanken, att regeringen skall nödgas närma sig de moderat-liberala, ehuru deta sjoltbedrageri törefaller besynnerligt, estersom de ministerielarudningarne så tydligt som möjligt törklara, att det aldrig kan vara fråga härom. De utländska tidningarne börja nu meddela intressanta upplysningar om verldsutställningen i Paris, Alla äro ense om, att anordningen af byggnaden med dess koncentriska gångar är särdeles sinnrik, men man öfverensstämmor jemväl deri, att palatsets Jure är högst oeRÖH, så att man jewmtört det med en jättegasomoter. IIufvudbyggnaden, som är appford under loppet af sju månader, består at jern och glas, med undantag at de aldelmaga I byggnadens inre, som äro afsedda för de skona konsterna och för den arkeologiska utställningen; ty dessa äro för våkerheseus skull agrundmurade. Det stora skepp, som är bestämdt till maskinutställningen, har en bredd af 105 fot och en längd af 4,500 1. Nidi igenom detta galleri går en -promenade, som hvilar på gjutna jernpelare och