Göteborgsposten – 23 februari 1867, sida 2

sbåftig etrid mellan den hvisslande delen af publiken och den applåderande. Hvisselpipor bördes såväl från parkett som rader och helsade stycket såväl då ridår först gick upp som under representationens gång och vid slutet. i täflingens hetta lärer t. o. m. efriden på de ötra raderna öfvergätt till nandgripligheter, narmast föranledda derigenom att en af teaterns direktörer intunnit sig för att hle. ina hvisslarnes namn Spelet afbröts på ett par ställen fullkomligt af oväsendet, till stor förargelse för åtskilliga Helena-entusiater, hvilka voro okloka nog att muntligen tifva sin missbelåteubet mot de oppositionela hvisselpiporna ulllka ma. och dymedelst helsades al aessa med töruyadt pipande. Efter styckets slut fortsattes oväsendet en god stund. fis andtligen gasen släcktes och mörkret lade band på atridslystnaden.