Göteborgsposten – 22 februari 1867, sida 3

under sista plenum, skall anses för ett precedenslall, kringgås dekretet af d. 19 Jan., utan att vara afskaffadt, ty vi skulle då ha en verklig adressdebatt i form af en lofsjungande monolog. Picard och andra. Detta är mycket riktigt! Glais-Bizoin. Trontalet, och det må vara i sin rätt, skulle säga: Detta är min politik; den är god, förträfflig! Dereftor skall vår af kronan utnämnde presidents tal komma, hvilken skulle, svarande i kammarens namn, uttrycka sig sålunda: Eder politik är fullkomlig. (Afbrott). Flera röster. Ni talar ej öfver pleniprotokollet. Andra röster. Ah, mycket bra! Glais-Bizojfn. Jag slutar och har ännu blott att tillägga, att så länge kritiken af trontalet förbjudeg, måste och ett beprisande af detsamma förbjudas hvarje stämma, vore hon än aldrig så hög (Nej! nej! Ja! stort buller). Slutligen säger jag, att Moniteurdenna gång emot sin vanu icke talat sanning, då han låter alla delar af vår presidents tal tilldelas bifall, ty det kan ej bestridas, att man vid det ställe, der han sökte rättfärdiga adres ens undertryckande, började mumla, tillochmed på majoritetens bänkar. Flera röster. Nej! nej! Andra. Jol jol En medlem. Tala för er allena, mr Glais-Bizoin! Picard. Han talar för sig och för 088. Belmontet (bonapartismens skald). Dotta är en process mot protokollet. Glais-Bizoin. Jag beklagar, att jag måste säga, att resumån icke var riktigare än berättelsen in extenso. Jag hoppas, att dessa ord äro tillräckliga, för att i en framtid öppnandet at våra debatter skall fössiggå i all tysthet. (Stoj). Denna inledning af kammarens förhandling bådar allt annat än slafvisk eftergifvenhet för regeringens vilja. Tribunen kallas numera ej heller endast tribune des harangues, utan tribune des interruptions. Det berättas, att de första interpellationer, som komma att framställas, skola beröra adressens afskaffande. Thiers skall vid detta tillfälle föra ordet. Lanjuinais, icke Berryer, skall interpellera ang. kränkningen af brefhemligheten och Jules Taore ang. Mexiko. Den senare skall äfven tala till förmån för Kretenserna. Dessa ha neml. skriftligen bedt honom derom. Medan franska armeplanen ånyo omarbetas, tyckes det vara regeringens afsigt att genom administrativa åtgärder öka armens styrka. Befallning har utfärdats om återupprättandet af regementernas 4:de bataljon vid hela franska infanteriet. Denna 4:de bataljon hade af den törre finansministern Fould alskaffats af besparingsskäl. Det franska linieinfanteriet räknar på fredsfot 100 regementen, indelade i 300 bataljoner; hvarje bataljon räknas i medeltal 642 man. Den tillökning, som det franska linieinfanteriet skall få genom återupprättandet af den 4:de bataljonen, uppgår således till 64,200 man. Om äfven grenadiererna, voltigeurerna, zouaverna och de lätta afrikanska jägarne blifva indragna under samma organisation, skall tillökningen omfatta inalles 115 regementen. Enligt Constitutionnel har statsrådet antagit det nya förslaget till armåens organisation, enligt hvilket kontingenten skall bli delad i 2 afdelningar, om 160,000 man hvardera, af hvilka den ena hälften träder i femårig aktiv tjenst, under det att den andra hälften tjenar i 4 år i reserven och 5 år i det mobila nationalgardet. En tysk tidning, fotande sig på Frankrikes stora omorganiseringsifver, ger äfven åt kejsarens fredliga trontal följande pikanta, men kanske ej så alldeles oriktiga omskrifning: I fjor sommar blefvo vi (fransmännen) öfverraskade af händelserna; vi voro ej beredda att deltaga i kampen och måste derför låta oss nöja med att hindra Preussen från Österrikes fullständiga ödeläggande och hela Tysklands eröfring. Men Frankrikes nationala ömtålighet har vaknat, och den åstundar, att man fäster afseende vid densamma. Hittills äro vi belåtna med Preussens hållning, d. v. s. vi äro nödsakade att ge oss till tåls, emedan vi, ärligt taladt, ej heller i närvarande stund äro i stånd att läta det komma till en öppen förveckling. Men från och med vu vilja vi bemöda oss om, att öka våra stridskrafter och bringa dem upp till en sådan höjd, att vår omtälighet åter blir lag för Europa samt skräck sor verlden. Från England uppgifves, att upproret på Irland nu är förbi och att landet är lugni med undantag af några lokala störanden at lugnet. Hela grefskapet Kerry är förklaradt i belägringstillstånd. På den man, som sköt ordonnansen, och på general OConnor ha satts pris af resp. 500 och 250 p. sterl. Bekräftar sig uppgiften, att OCoanor sjelf i spetsen för sin skara skickat denna kula, och ryktet, att samme OConnor ej är någon annan än fenierkötdingen Stephens sjelf i egen person, så får den lycklige, som kan bemäktiga sig denne tres in uno, tre belöningar eller inalles 2,750 pund sterl. Prinsessan Alexandras sjukdom har tagit en betänklig vändning. En gammal bekant engelsk diplomat, Sir C. Magenis, har aflidit. Han var en tid Englands gesandt i Stockholm. En af turkiska regeringen hos Thames Ironworks and Shipbuilding Company beställd pansarfregatt Fatckh har nyligen, derför att Porten ej fullgjort sitt kontrakt, öfvergått till preussiska regeringen, och fullbordas nu för dennas räkning under sitt nya namn Wil