Göteborgsposten – 21 februari 1867, sida 2

huset en oförvitlig gentleman, åtminstone så vidt jag vet om honom — det kan jag ej göra. — Big att ni ej vill det, Ravensbird. — Näväl. mylord, jag skall säga att jag ej vill det, om ni föredrar det, svarade mannen utan att dock det minsta brista i höflighet och vördnal. Om jag märkte att denno unge mr Lydney på något sätt uppförde sig illa, skulle det vara en annan sak, Ravonsbirds envishet förargade ej litet lord Dance. — Har ni glömt att jag kan tvinga er utt lemna detta hus efter sex veckors uppsägning, Ravensbird? — Visst icke, mylord; och jag har aldrig kunnat förklara hvarföre ni lät denna klausul inflyta i mitt kontrakt. — Jag tror ni riskerar att denna punkt kommer att tillämpas. — Naturligtvis som mylord behagar, var mr Ravens: birds svar. Jag skulle vara ledsen att få lemna detta hus iy det passar mig; men det finnes andra värdshuslägenheter utt få hyra i Danesheld. Lord Dane gick mot dörren och satte sin hatt på hufvudet. — Det tycks att jug haft föga tillfredsställelse af att komma hit, anmärkte han. I betraktande deraf att ui en gång var vår tjenare, Ravensbird, tror jag att det vore er skyldighet att handla på unnat sätt. Denna gång färgade en svag rodnad Ravensbirds bleka ansigte.