Göteborgsposten – 20 februari 1867, sida 2

mycket omtalade vinnarer å österrikiska lot teriet sistl. år, hvilket vi vilja hafva sagt föt att på samma gång meddela huru lyckans håfvor äfven i andra afseenden kommit honon ull del; den nu födda flickan är nemligen de första barnet efter sju ars äktenskap. Svensk konstnärinna i utlandet. Vår landsmaninna pianospelerskan tru Sara Heinze, född Magnus, lät den 19 sistl. Januari höra sig på en kousert, som violinisten J. Lauterbach gaf i Dresden. En recensent fäller i Neue Allgem. zeitschritt fär Theater und Musik följande lofordande omdome om konstnårinnan. ÅJemte konsertgifvaren gjorde vi dekantskap med en konstnärinna, fru Sara Heinze (redan före sitt giftermål bekant såsom m:ll Magnus), på hvilken vi, till töljd al det goda rykte som gått före henne, voro mycket nyfikna. Vi må tillstå, att redan det val af stycken, som nämnda dam gjort för sitt föredrag, väckte vårt synnerliga intresse för henne, ty då vi genomläst programmet, insågo vi, att man här icke hade att göra blott och vart med en virtuos, utan med en verklig konstnärinna. Hvad som följde bekräftade att vi icke bedragit oss. Fru Heinze är med ett ord en alldeles förträfflig konstnärinna, med utmärkta egenskaper, som bestå, hvad det tekniska angår, absolut klarhet och renhet samt fyllignet och sångbarhet i tonen, och hvad deremot andan beträffar, i en utprägladt fin smak och riktig uppfattning. Hennes prestationer, betraktade sin helhet, vittna om bestämdhet i väsen och atförande och utmärka sig för grace och benag. Dessa äro de intryck, vi erforo såväl efer Beethovens C-moll-konsert som efter solonumren. ÄÅhörarne gåfvo också sitt omdöme illkänna genom rikligt bifall, framropning och ippmuntrande mottagande, och hela konsertafonen var för öfrigt öfver hufvud taget ett afbrutet jubel af applåder särskildt för hvar och en af de uppträdande. Slutligen vilja vi blott tillägga rörande fru Heinze, att bland le af henne föredragna solonumren befann sig stt stycke: Loure at J. S. Bach, som urprungligen är skrifvet för violoncellsolo, men om af fru Heinze sjelf blifvit snillrikt och på let för instrumentet bäst passande sätt bearvetadt.