Göteborgsposten – 20 februari 1867, sida 2

hemligheten på spåren. Detta skall emellertid ersätta er för det besvär ni redan halt. . Ben Beecher såg två gånger på sovereignen framför sig, innan han kunde tro att den var verklig. — Jag vill säga er en sak, sir, utbrast han i sin tacksamhet; om vi hade sådant folk att göra med i Danesheld som ni är, skulle vi ännu kunna vända tillbaka. Tack, sir, och en hjertlig godnatt! När kusten var klar, steg lord Dane fram från sitt gömställe. — En satans komplott deder hopspinna! utbrast han. Gömställen i slottet!? Har man hört på maken? Om någonsin en man förtjenade att hängas, så är det denne Lydney. Hela hopen smygskyttar äro gentlemän i jemförelse med honom. Som lord Dane i sjelfva verket endast hört spridda delar af samtalet och dessa råkade röra honom sjelf, trodde han sig ha orsak att fatta en mycket dålig tanka om Lydney. Den fråga som denne gentleman gjorde huruvida mr Herbert någonsin varit misstänkt för att på något sätt ha vållat kapten Danes död, denna fråga var genom det oförsktimda deri nog för att göra honom ytterst förargad. På hemvägen funderade han på huru han skulle kunna befria grannskapet från en så misstänkt personlighet. Följande morgon såg man ett stort plakat upphängdt utanför polisstationen. Det innehöll en beskrifning på det förlorade skrinet och utlofvade en belöning af tusen pund för den som återställde detta skrin i samma skick som det