Göteborgsposten – 18 februari 1867, sida 2

dr, för att utdelas bland de behöfvando nom hufvudstaden, och har öfverståthållaven i Fredags öfverlemnat dessa medel till ällm. skyddsföreningen, med anmodan att på lämpligaste sätt ombesörja utdelningen af desamma. — På Kongl. stora teatern har återupptagits Halåvys opera Judinnan. Hr Arnoldson sjunger Eleazars parti, fru Micbaöli Rachels, hr Torsslow Leopolds, m:ll Harling Eudoras och hr Willman kardinalens. — Biljetterna till operamaskeraden Fettisdag komma att kosta 6 rdr. Till denna maskerad säljas 700 biljetter mindre än till den förra. i — Vid 80 års ålder afled d. 13 d:s grefvinnan Sofia Ulrika Anckarsvärd, f. Bonde, i Stockholm. Hon innehade Bysta fideikommiss med Brefvens bruk i Nerike, hvilken egendom hon fick af sin morbroder Hildebrand. Detta, numera värderika fideikommiss lär at den aflidna vara bestämdt att öfvergå (vid gretvo Anckarsvärds död?) till deras äldsta dotter, Eva Sofia Charlotta, gift med förra statsrådet Gripenstedt. — Den aflidna ötverlefves af sin 84-årige make, den vördnadsvärde grefve August Anckarsvärd, med hvilken hon varit gift sedan år 1815. — Såsom i dag skulle hr Hodells Fabriksflickan å Ladugårdslandsteatern fira sitt silfverbröllop. Den gitves neml. då för 25:te gången, hvarvid försattaren för tillfället inflätat nya kupletter. — På samma teater är under inöfning Guld-demonen, en större dram med musiknummer och ferier. — I Berns salong samlas om aftnarne en talrik publik, för att beundra hr Selinders imitation ai Molinska fontänen och åhöra negersångarnes komiska prestationer. — Omhägnaden kring hr Jackson Haines skridskobana borttogs i Fredags, ett bevis att hans senaste uppträdande i Stockholm, sistl. Thorsdag, var den utmärkte artistens sista derstädes, åtminstone i vinter. — Ivenne stora konserter förberedas att gifvas å Kongl. stora teatern, den ena under Mars månad och den andra under April, af Harmoniska sällskapet, i törening med lyriska scenens artister och hofkapellet. — Några yngre ingeniörer i Stockholm hafva förenat sig i bolag för att lemna bistånd till upptagande af sjukna fartyg och sjunket gods, liksom hrr Nordvall Dahl. Det nya bolaget har tillgång på personer, som förut arbetat i dykeri. — Lärkan lärer under de senaste soliga dagarne blifvit sedd och låtit höra sig på flera ställen i hufvudstadens grannskap. — N. Dagl. Allehanda innehåller en intressant och åskådlig redogörelse för Carolinska institutets nya byggnad, hvarur vi låna följande beskrifning öfver den rätts-medicinska mstitutionen: På nedra botten i den östra ändan af byggnaden ar den rättsmedicinska institutionen inqvarterad. Ingången är ifrån gafveln; och gå vi korridoren framåt, så finna vi en dörr allra längst bort till höger. Denna dörr för oss in uti en annan smal gång, från ena sidan upplyst af ett fönster, som upptager hela väggen. Detta fönster lemnar utsigt in till ett aflångt rum, innehållande sju hårda bäddar, öfverspolade med iskallt vatten. Detta är 6likkanningsrummet och de marmorbäddarna äro dödens, och de, som der hvila, äro okända, hittade lik, som visas för allmänbeten, att någon må känna igen dem, taga dem och begrafva dem eller åtminstone säga, hvilka de äro. Rätts-medicinens likbok är der innanför, och längre ut i gången är polisrummet med sitt långa svarta ransakningsbord. På södra sidan om samma korridor komma vi in i ett sköljrum och derinom är lasarettets likbod. De dödas transporterande derifrån upp till obduktionsrummet är icke utan sin märkvärdighet. Bordskifvorna löpa på trissor, vaktmästaren skjuter der intill en liten vagn af samma höjd som bordet, skjuter skifvan öfver i ett enda tag, svänger om och åker med vagnen ut på en lucka i skoljrummet. Han ställer sig sjelf bredvid, rycker ett tag på en jernarm, och derpå lyfter en hydraulisk press både honom och liket och vagenn i höjden. Ett par luckor i taket öppna sig, och alltsammans befinner sig på en gång i sköljrummetjen trappa upp. Då skjuter vaktmästaren sitt gods in i obduktionssalen, alldeles som om ingenting hade passerat. Der hafva studenterna redan kommit in från korridoren och professorn med sina biträden samma väg, som vi för en stund sedan begagnade från arbetsrummen, och föremålet kommer nu sist, bvar och en på sin särskilda väg, utan att på något sätt besvära hvarandra. Detta är i sanning ett litet mästerstycke i arrangement.