Göteborgsposten – 18 februari 1867, sida 2

ha hjelpt mig något; men lady Adelaide kom in och förhindrade det. Om det finnes rättvisa i himlen — Maria, hvad kommor åt er? — Jag tror ni behöfver en tvångströja, Wilfred, inföll miss Bordillion. Ni gör oss helt förfärade, både m ig och Maria. — Jag vill se dokumentet om jag också skall begå inbrott hos honom för att få det. Peuningarne äro mina och han är rädd för att låta mig läsa det. — Jag vill ej höra detta, Wilfred, afbröt miss Bordillion i sträng ton. — Myc ket bra. Jag ser att ni ären alla emot mig. Jag får gå mina egna vägar. Han satte på sig sin hatt och gick ifrån huset i samma passionerade sinnestilistånd hvari han kommit dit. Margaret Bordillion, föga bekymrande sig om att hon hvarken hade hatt eller öchavi på sig, sprang ut på vägen efter honom. Naturligtvis hade uppträdet lemnat mr Lydney upplysning om åtskilliga förhållanden. Maria stod förvirrad och nedslagen samt framsade en ursäkt för att detta passerat i närvaro af honom — en främling. — En främling! upprepade han. Jag hade hoppats att ni ej längre skulle betrakta mig såsom en sådan. (Forts.)