Göteborgsposten – 18 februari 1867, sida 1

— Jag har utan tvifvel öfverraskat er genom aft skicka bud på er, Wilfred, sade hon, då han för första gången efter sitt giftermål trädt orver hennes tröskel; men jag skall öfverraska er ännu mera genom hvad jag har att säga. Ni vet huru mycket jag högaktar mr Lester, fortfor hon, i det en fin rodnad färgade hennes kinder, huru motvillig jag alltid varit för att säga något som kunde sylta på att tadla honom eller lady Adelaide — — Margarct, förlåt mig, men jag vill ej att vi tala om lady Adelaide. Jag kunde då förlora lynnet. Det var en olycklig dag för mig och Maria när min far gifte sig med henne. Margaret tänkte att det ej varit någon särdeles lycklig dag för henne heller. IIon återtog: — Har ni någonsin vetat att ni af mr Hesketh erhållit en summa penningar, att utbetalas till er då ni kom till myndig ålder. — Nej, jag tror ej det. — Jag talar ej om den obetydlighet som lemnades er i hennes testamente; jag talar om en summa af tolfhundra pund. Mrs Hesketh var er gudmor, som ni vet; och den dag ni döptes förde hon med sig ett gåfvobref, hvilket hon kastade — jag minns det noga — i Katherines knä — jag skulle ha sagt er mors kni, Wilfred. Det var ett gåfvobref på tolfhundra pund, Poenningarne blefvo genast utbetalda till mr Lester, och han innehar dem fortfarande. Gäfvobrefvet föreskrifver att de skulle utbetalas till er den dag ni kom till myndig ålder och