Göteborgsposten – 15 februari 1867, sida 1

Från Riksdagen. Såsom redan genom telegram kändt är, ingick utrikesministern grefve Manderström under andra kammarens sammanträde i lörgår i svaromål med anledning af hr IHiertas interpellation till honom under den diskussion, som föranledts af srih. J. Ulljenerantz motion om vissa besparingar å tredje hufvudtiteln. Af de i går afton anlända Stockholmstidningarne se vi, att grefve Manderström yttrade, med afseende på användandet at de hemliga medlen, att han ej kunde föreställa sig annat än att afsigten hos den ledamot af kammaren, som sramställt denna fråga, vore att erhålla upplysning om den formella behandlingen vid användandet af dessa medel. Dertill vore tal. lika villig som skyldig. Vid 1856—58 års riksdag bestämdes beloppet af de för utrikesdepartementet erforderliga extra utgifter af alla slag till 70,000 rdr, som hufvudsakligen skulle redovisas endast inför k. M:t; men till följd af en utaf rikets ständers revisorer framstäld anmärkning om sättet ör denna redovisning, beslöt K. M:t år 1862, att största delen af dessa utgifter skulle lika med andra utgifter redovisas och räkenskaperna ull kammarrätten öfverlemnas. Deritrån undantogs dock ett belopp, som i intet tall finge öfverskrida 34,000 rdr årligen, hvilket fortfarande skulle endast inför K. M:t redovisas. Att offentligen lemna upplysningar om de ändamål, för hvilka dessa medel användes, kunde tal. al lätt förklarliga skäl ej göra; men deremot förklarade tal. sig villig att till de riksdagsmän, som så önskade, enskildt lemna upplysvingar, som kunde tjena till bedömande at denna träga. Vidare upplyste tal. att hvarje utbetalning at dessa medel beslöts at K. M:t, efter anmälan af utrikesministern, hvarefter utbetalningen verkställdes af chefen för kameralatdelningen. Vid hvarje års början vore nämnde chef skyldig att uppgöra redovisning, hvilken jemte verifikationer, så vidt sådana kunde erhållas, uppvisades inför konungen, som meddelade decharge. Angående beloppet af dessa utgilter, hvilka i Enzland uppgingo till 32,000 pd sterl., anmärkte tal., att under de 9 år, ban varit utrikesminister, desamma i medeltal uppgått till omkr. 20,000 rdr årligen, sälunda ej till mera än något öfver hälften af cet belopp, han vore bemyndigad att använda; ett bemyndigande, som vore föga atundsvärdt. Ett vida större belopp skuile, enl. hvad tal. försäkrade, för de med ilrågavarande medel alsedda ändamål till nytta för staten kunna komma i fråga att användas, och hvarje nedsättning, något som tal. hoppades att riksdagen ej skulle besluta, skulle verka skadligt. Man kunde visserligen häremot invända, att då beloppet ej i sin helhet under en längre tid varit användt, några menliga följder af en nedsättning icke vore att befara, men tal. försäkrade, att omständigheter lätt kunde ivträffa, under hvilka han af pligt och samvete vore uppfordrad att använda hela beloppet, och brist på medel skulle då medtöra ganska skadliga följder. Svenska beskicknirgens egendom i Konstantinopel består af en ganska stor tomt, i förstaden Pera och sträckande sig ända till stranden af Bosforen, men har numera, sedan ett större trähus, eller palats, som man benämnt det, redan år 1818 uppbrunnit, ingen annan ubyggnad än en 8. k. kiosk, knappt ullräcklig till nödtorftig bostad fö den svenska beskickningen. Köpeanbud å egendomen gjordes först af ett engelskt bolag, som erbjöd sig betala 60,000 p. sterl, hvilket anbud K. M:t antog; men då allmänna penningstillningen i Europa sedermera gjorde penningar