Göteborgsposten – 12 februari 1867, sida 1

— — —— —— — grefve Platen och De Geerska fideikommissed joch hvilka stöta intill torget. Nyligen har en tjenstetillsättning egt rum som kanske skall uppväcka litet tidningsbuller Till sekreterare i generaltullstyrelsen har nem ligen v. häradshöfding Hernblom blitvit ut Inämnd. Han har visserligen såsom sekrete kare hos Stockholms stadsfullmäktige ådaga lagdt stor skicklighet och utmärkt arbetsför måga; men han är en ung man, knappt me än tretio år — kanske icke ens så gammal — har icke tjenstgjort i tullverket och kan så ledes ostridigt anses hafva gjort stor lycka Ej underligt då om hans befordran väckt af und. Men generaltulldirektören har lagt vig vid att äfven nu erhålla en sekreterare mec arbetsförmåga och fri trån alla traditionei inom ett verk, der stora reformer förestå. För någon tid sedan omtalte jag hurule des en landshöfding i ett af de norra länen som på jemförelsevis kort tid lyckats göra sig impopulär inom länet och derjemte litet löjlig, tillföljd af den ofantligt höga tanka han hyser om sin personliga värdighet alldeles opåräknadt råkat ut för missödet att inom sitt eget landsting ej ens ifrågasättas till riksdagsman Jag kan nu tillägga, att då han, inställande sig i landstingets sammankomst, formligen, men obehöfligt, undanbad sig att blifva vald, så tog han sig derjemte före att just som valförrättningen enligt fattadt beslut skulle börja, återigen begära ordet och föreslå de som borde väljas, uppgifvande dervid personer, som dels, enligt ankomna telegrammer, redan på andra ställen voro valda eller skulle väljas, dels voro dertill olämpliga. Till länsherrens stora törödmjukelse fästades så litet afseende på hans förslag, att landstingsmännen genast framtogo och efter upprop aflemnade sina voteringssedlar, hvilka på förhand voro skrifna. Då Svea hofrätts sessioner i förliden månad började, gaf presidenten den vanliga middagen för hofrättens ledamöter. Närmare måltidens slut tog han sitt glas och yttrade, att då det nu sannolikt var sista gången, som han i egenskap af både president i Svea hofrätt och värd hade hofrättens ledamöter hos sig församlade, begagnade han tillfället att betyga dem sin tacksamhet för deras alltid mot honom vieade välvilja och förtroende. Man förmodar således att grefve Sparres afsigt är, att i September, då han ingår i pensionsåldern, taga afsked. Antagligen får han någon af högsta domstolens ledamöter till efterträdare, möjligen f. d. statsrådet Almqvist eller justitierådet Carleson, såvida icke justitiestatsministern frih. De Geer önskar att utbyta den mödosamma befattning han nu innehar mot den lugnare presidentsstolen i Svea hofrätt. Förnuftets vänner — ni erinrar er ju att dessa uppmanades bilda ett sällskap, för att bli ännu förnuftigare? — tyckas ej ha slagit ned sina bopålar vid Drottninggatan, att döma åtminstone deraf, att på den framlagda listan i den mest besökta bokhandeln vid nämnde gata, ha endast tre personer antecknat sig, nemligen en handelsbokhållare, en inseniör och en nära nittio år gammal generalöjtnant. Man har för öfrigt såsom en kuriositet anmärkt, att ingenstädes nar någon rikslagsman inregistrerat sig bland förnuftets vänner.