Göteborgsposten – 9 februari 1867, sida 1

skott skail tilisättas för att afhjelpa vår betryckta ställning-. — Således häradshöfding Hessles motion, hvilken föranledt andra kam marens beslut om ett dylikt utskotts nedsättande, men hvilket tör att göra större effekt sl borde af första kammaren sanktioneras! Hr Uessle hade tyckt, att om ett sådant utskotts i verksamhet skulle bli fruktbringande, så borde det få rättighet att taga bankovinsten om hand till jordbrukets fromma. Frågans grundlagsenliga behandling var således ganska enkel. Motionen borde at bankoutskottet behandlas, ansågo några talare, och ville dertöre ej medgifva att ett särskildt utskott skulle behandla en motion som tillhörde ett ständigt utskott. Men herregud! icke gick det an att göra tionären åsystat, menades å andra sidan, och så ordades både hit och dit om frågans tormella behandling. I fall den blott rört sig inom detta område, så hade naturligtvis icke diskussionen kunnat uttänjas ull 3!(; timmar. Man fördjupade sig derföre i en, omvexlande I grundlig och ytlig, undersökning om den ekonomiska ställningen i landet, och flera talare täflade i konsten att måla i svart. Frih. A. 6. Raab — som i parentes sagdt alls icke knusslar då det gäller millioner till försvarsverket, om det blott ordnas efter hans hufvud — ville nödvändigt att ett gåbankoutskottet till en sådan klinik som modant der undersökningsoch förlägenhetsalhjelpnings-utskott som herr Hessle föreslagit, skulle nedsättas, medgifvande dock att det i realiteten icke kunde uträtta precist storverk; men man måste i alla fall gå andra kammarens önskan till mötes. Af samma tanke var frih. Sprengtporten, hvilken anforde att det taxerade fastighetsvärdet nedgått från 2,200 milloner rdr till 16 å 1700 mill., hvartill orsaken borde sökas i den förvända tulloch banklagstiftningen samt i den stora skuldsättningen. Hr Schartau gaf ätven luft för silt stora missnöje med dessa lagstiftningsgrenar; han ville ock ha ett särskildt utskott, en slags finanskomie, tillsatt af riksdagen, men hvilken skulle komma till ett helt annat resultat än den kungliga finanskomiten, som här om året blifvit tillsatt och med hvars arbeten talaren alls icke var belåten. Frih. O.: A. Raab höll en längre protektionistisk-statsekonomisk föreläsning, under det ledamöterna i f temligen högljudt samtalade inbördes, hvilket: icke just var snällt gjordt af dem; men så fick grefve Sparre ordet och lade till med hela bredsidan af sitt grofva artilleri. Han lemnade en skildring af ställningen i landet, om hvilken han sjelf yttrade: den är rrruskig, mina herrrrarrr; och så skrattade han smått. Han anförde en kalkyl, hvaraf framgick, att på dörren till hvart tredje hushåll i hela landet klappar exekutorn för att verkställa en lagsökning. Han meddelade att hans egna arrendatorer voro bringade i så stort trångmål att han kanske nödgades nedsätta deras arrendeafgifter (ledamöterna syntes ömsom glada, ömsom förvånade öfver ett så vackert beslut). Ilan förfor deri olikt de öfriga talarne att han högtidligt frikallade regeringen från all andel i betrycket. Regeringen hade endast gifvit vika — -kanske allt för myckxet — för ständernas påtryckningar; det var ständernas fel att betrycket var så stort. — Grefve Sparre har säkerligen aldrig med större skicklighet rört sig på två ståltrådslinor! Riksarkivarien Nordström erinrade om, hvad i andra kammaren redan af hrr Björck och Lindström framhållits och äfven i första kammaren af frih. Bildt, nemligen att om, såsom hr Hessle föreslagit, bankovinstens användande skulle öfverlemnas åt ett särskildt utskott, så upphäfdes derigenom den instruktion som sist församlade ständer gifvit bankoutskottet, hvadan han, liksom frih. Bildt förut, yrkade afslag å sramställaingen om ett särskildt utskott i enlighet med hr Ilessles motion. Hr Wern delade hr Nordströms åsigt om bankoutskottets befogenhet att behandla frågan om bankovinsten, men ville dock ej motsätta sig ett utskott för den äskade undersökningen, såvida frågan om bankovinstens användning ej fråntoges bankoutskottet. Detta förslag framkallade en protest af hr Tornerhjelm, som ganska oförbehållsamt meddelade att hr Hessles motion blefve af ingen betydelse och ej skulle medföra någon nytta, om bankovinsten frånrycktes det särskilda utskottet. Till slut höll hr Wallenberg ett föredrag för kammaren, hvilket med stor uppmärksamhet afhördes — ett mästerstycke i klarhet, skarpsinnighet och sakkunskap. Ilan begagnade inga stora fraser, han bomötte med allvar de argumenter som voro af allvarlig naur, han använde den fina ironien mot de inkast som ej annorlunda kunde behandlas. Ian upptog dunkt för punkt hvad från motsidan anförts; nan blef ingen svaret skyldig. I denne talaros framställningssätt hgger något egendomigt. bå andra talare tyckas vilja ingifva ihörarne den föreställningen, att de (talarne) skola meddela något hittills oerhördt, något förvånande vigtigt. något alldeles syritt nvtt