Göteborgsposten – 8 februari 1867, sida 3

RR närt t. ex. måste batala en skatt af 30 pret, och det fanns en regoringstjonsteman, hvi kea gick in och ut i havs fabrik med summa myumighat som han sjelf, men då han betalt sina 30 pret och skickat sitt papper till fExaminers tryckeri i Mench aster t. ex. — hvad följde ? Jo, att utgifvaren ej kunde trycka på papperet. han fått en stämpel i ena kanten, hvil er vampel kostade honom !:ka mycke: som papperets hela värde. Stämpeln var 100 pret af papperets värde, och då ban började trycka sin tidning och fylla kolumnerna med hvad tidnivgsegare tycka så mycket om — hvad hände? Om annonsen blott upptog ev ellor ett par rader — en piga som beböfde en tjenst, en trädgårdsmästere som önskade plats — eller annonisen — t.ex. om, någon egendom till salu — upptog en hel kolumn, var priset ett och detsamma. För hvarjo annons, stor eller liten, betaltes 18 pence såsom skatt till regeringen. Följden var, att j haden mycket få tidningar och de, som funnos, voro mycket dyra, utan att dock vara så goda som de äro nu. Men nu — hvad är nu en tidning här i landat. En fruktansvärd makt. Efter härpå följande längre redogörelse för sin offentliga verksamhet, slutade John Bright med att ånyo fordra representatiousreformens genomtörande till förmån för de många hittills oberättigade bland tolket. Engelska drottningens trontal föreligger nn i ett fullständigare telegrasiskt utdrag, än det vi förut haft att meddela. Det skildrar förhållandet till utlaudet såsom vänskapligt och tillfredsställande. A slutandet af det österrikiaki-prenssiskt-italienska kriget skall, såsom man hoppas, medföra en varaktig fred inom luropa. Förslag till utjomning af tvistigheterna med Nordamerika ha gjorts och skola, hoppas man, leda till ett gynnsamt resultat. Kriget mellan Chili och Spanien fortfar ännu, den engelsk franska bemedlingan har varit föri Å 4 —4 ; U i gäfves. England och Frankrike hafva utan omedelbar inblandning bemödat sig om att bättra förhållandet mellan Turkiet och dess kristna undersåter, utan att göra ingrepp i sultanens rättigheter. Förhandlingarne om prinSens af IIOhenzollorn ställning i Rumenien äro på ett tillfredsställande sätt afslutade. Irland skall, hoppas man, suart blifva bragt till lugn, utan att dertill ytterligare undantagsåtgärder skola behötvas. Trontalet lofvar såsom förut nåmnts ingen reformbill, men förklarar, att parlamentets uppmärksamhet skall bli riktad på nödiga valresormer. Trontalet utlofvar lagförslag om arbetareförpbållandena, hanlelsflottan, jornvägarne, sattigväsendet och bankruttlagarne samt om de irländska angeligenheterna. Den vid, som fastställts för valen till nordtyska parlamentet är nu nära för handen, men i följd af de många olika partiintressen, som gjort sig gällande vid de förberedande valmötena, och den mängd kandidater af motsatt färg, som uppställts, är det synnerligt svårt att kunna sluta till valens evontuela utgång. I de nyss annexerade länderna (kanske med undantag af Kurhessen) tyckes det antipreussiska partiet skola afgå med segren; i Hannover skall det enl. all sannolikhet endast komma att väljas depute rade, hvilka förklara sig mot införlifuingen i Preussen, alldenstund icke oens ledarne för den forna Nationalverein(Beunigsen et consorter) hafva ulsigt till att tränga igenom, långt mindre rent at preussiska kandidater. I Sachson, Holstein och Slesvig är det atvenledes troligt, att oppositionens kandidater A2. —— skola få en betydande majoritbet. I sjeltva Preussen gör den gamla schismen mellan ram -männan och det konservativa partiet sig gållande; i landtdistrikten skola, autager iman, valen årasnstone ull on del bli gynusumma för regeringen, hvaremot de flesta sto ra städerna luta till demokratiska val. Slär nan så ihop det nordtyska törnundet med dess 293 depaterade, skall det utan kvirvel komma att uppvisa re kufvudyrupper: 1) Roegorinspartiot, som obetingaut understöujor Bismarcks politik och sätter Preussens maktutvidgning såsom sitt högsta mål. 2) Det liberala partict. som visserligen önskar, att ott nordtyskt förbund kommer till stånd och priaripielt gillar grefve Bismarcks utrikespolitik, men äfven fruktar för en inskränkning i Preussens inre frihet och al detta skål anser ögonblicket lägligt att tvinga regeringen till vissa SEA ottergifter. 3 Det antipreussiska partiet, som genom alla medel söker hindra annexionernas fullbordande och det nordtyska sorbundets bildning. Det första partiet är s. n. jemförelsavis starkt representeradt i dep. kammaren, men det är ej säkert, att det skall bli lika ulrike på riksdagen. Det andra partiev (den liberala preussiska oppositionen) har ej få anhängare i de nytörvärtfvade provinserna och kan vid valen lätt återvinna sin förlorade be sydelse. Åtminstone äro de liberala nordtyska organerna al den mening, att den moderata oppositionen skall bilda en stark center på den kommande riksdagen. Det tradje partiet som utgöres ar partikularisterna i de inforluvada lUnderna samt polackårne och katolikerna, kan få ej ringa vigt, genom att anluta sig till oppositionen. De konservativa organerna I Preussen motse derför det nordtyska parlamentets öppnande snarare med fruktan, äv hopp. Från Frankrike erfares ingenting nytt — AA vt