Göteborgsposten – 8 februari 1867, sida 3

Fran Utiaudet. Vi ha iörui nämnt, avl den store srihetsvännen John Bright 1 England nyligen varn toremal lor en cokol, men högtidlig hyllning al såval sina arveiare som medborgare i Rochdale, hviuka ville på detta satt vederlagga giytiga tungors pastacnde, att Joun Drigut v.sserligen pratar tl torman 101 åroctaren, mon ar obarunerug mov dem, han har i sin ogen Jeust. Ur nans svarstval vid detta ulllalle, lysande och briljant som det var, alergitva vi nar nägra utdrag, uvilka bara vittne om mannens upphvjda karakter. Isan sade: Under de 20 al, jag dottugir i det offentuga invet, Dar jag skilt mig man oc principer, med hviIE Jag 10ret trädde fram, men jag har, tyvärr i några hänscoudeu, 1icko austuu Ung oh unagot polisloka parti. De offcuvliga mannen hår 3 lavdet aro lor uamligast delade i tvenne partier. Den oslentIIig. pressen bestod tills hen nyligen al tvenno parvior, och om nagon pulitiker valde on al dessa ubervundu vag, hoppades hau icks och kuude v) noppas att få nagot vänligt understöd han ottuera al dem. Jag bar kanske iauenasft en nagot egenuvmlig ställming på Cu ahnlan grundval. Jag an, dådOm j veten, medlem ul en umga, mon HagoL anmäarkurugsvaru religios be (qvÅ-Aarc), en rolgitbe menighat, som har märkligt Urpprung 0CI bil DOL-n atummnetonc hade ch inå216 historia. Alla de religiosa eukter, hvilka frumtiäd: bär 1 verlaeu, med bestamudnet scdun kristoa kyrkans Korrupäou, är eenna den, som meor al acla lärt monUIDKOÖrnas jemiikue: och lika 141gHUG,.; o n jag Vägar bädta, att den a. m-K11 10 en UAn 24658 Kun, nemmge den, all IHOm doers oOmrauc, LOI Bin mer an mom någon unnan menighet, person ig drefysUCU d. okånu. Jag dor, alt mänga al miua ä8igler oC UUkel al amuna naud.ingar uaiva buvslåmwie, Olle atlmen-G bölnvn starkt pave kade al deu undervis Mirg, Jug inom denna menighet erhallii. Dou tro på alla meun ekors jemlikhet ioiör mmlen och på alla mOAUmeKOrs rättigheter untor jordisk styrelse leder natusligen ull eu siark tillgiuveubetv för deu stura ulangden al folket. Jag meuar med mangucn de -HHCUCI, som bilda en aation. I den socvala rangorauingen må de kallas den lägre klassen. De arbeta och hida mera, än klueserua oivan dem. Deo ha mindre al hvad Vi ange sör liivetw ujatuingar. de ha miudro af uelta, som iör oss bå tro lokade Utgör IHVCLS bonag, och jag ber han min tidigaste unguu lärt mig ut tor dessa mennisko, hysa cu sympati, som jag aldrig varit i stånd avt uttrycka i orda. Min iro är, att uenna siora lulkaois etalsuing skulle kunaa ofantligt 101 vät(ras och höjas. Jag tror, alt de kunde ha mindie inödor och mera glädje i liver och mera af allt detta, avamiörutan det lör porsoner i en annan bisställning i kunppest skulle syuas värdt att lelva. Nåväl, me dessa asigter var det ej underligt att jag för 25 är sedan skulle fiuun mig Kaliad uti uet verksamma volitiska lifvet. Manga al eder minnas detta lauds dtällutlug fnan 4: 1838 vill ar 1842, under den du ul dåliga eCÅ:i ir, nu nungersnod hemsökte nunurdusentais nem. Jur I vsel nu otverty gan VIN, all Visaken Will dessu 101HlaINga imuanuen Var JAYTHAarnde monopol ut lorpe lö1.: Kol Med todoåmnon. J halvea Nyss ocentae: ufg oc niu vaksam et I sremung med den begratue Cobden. Dötta eriurar mig om en händelse, som nade nagon ivl I min seuate baua. År 1841 belaun Jag 1015 1 Leamingtoa och tillbragte flera manuder nerstaues; let var : medlet al Septembor, ua jag drabbades al ut af de svåraste slag, som kunna trälfa en man. Jag var uu Cnsum, utan nagon lelvanude af min ia nlij, utom ect moderiöst varu. Mr Cobden besökte nig dagen viter ueuna sa lörfärliga ocu nedslacnde händelse. Eltor eu stunds samtal sade aan: -Lat ej tonua sorg trycka ned er lör mycket. Det finnes i tenna stund uti tusentais hem här i landet hustrur och barn, hvilka dö al hunger — al hunger sföranedd uf lagen. Om ni vill handla i förening med nig, skola vi icke stanua, förrän vi gjort al med dpaunålslugarne-. Vi sago den kolossaln orattvisa, som kastar sin skugga olver hvarje del al nationen, ochi s trodde oss so uet verkliga hjelpmediet och menade, I utt om vi handlaue i foening med, sasom j veten, hunrade tusende goda wän inom olika delar af landet, i kulle vi kunna erbjuda detta hbjelpmedel a Å iugrande betolkmagen här i landet ... Och så fulltändige slog uenaa mening in, av j skolon, vm j jen vända er till parlamentsprotokollen, sinua, all ran 1846 tills nu för mer än 400 mill, jag tror ör nära 500 mill. pund sterl. födvämnen införts vilka spanmalolagarue voro ämnade att förbjuda, Å ppåtits vid fattiga eugelsmaus bola, oen handeto jar, såsom j veten, uuaer 20 år så vilga att hela dugland föregående historia ej kan förete nagot . örngt. Daglonerna hafva ökats ölverallt; jag tror, tt det knappast tinnes nagon aflagsen jordbruksidande församling, uer ae ej sugit; men i deuna irakt vilket jag kan visa med mina egua affarsbocker, afva lönerna stigit från 30 till 40 proc., fastän den erkliga arbetsproduktionen i många fall alls icke kats, utan minskats genom de kortare arbetstimbarne. Ä De, som läste tidningar och berökte o utliga keetinys för 20 år sedan, skola minnas, att und.r ou kamp, i hvilken fakta och skäl funnos å enu sian — en kamp hvilken ändat så segerrikt för oss , a