Göteborgsposten – 7 februari 1867, sida 1

— — 14 oo DH samtliga ställen jemväl lösnummer ———— men efter den nyss antydda krastyttringen in trädde, såsom ofta är fallet, nervsvaghet oci man har redan ansett ogrannlaga att vi sdare i tysthet begratva de dödfödda fostren (Dpe ha derföre remitterats till särskildt elle sillfälligt utskott, hvars äliggande blir att upp: rätta behörigt obduktionsprotokoll, hvarigenom begrafningen blir mera högtidlig och motionå ren berättigas att sjelf hålla ett för ämne! lämpligt tal vid grafven. Att dylika motioner väckas af nykomn: och oerfarna riksdagsmän, hvars politiska skol gång nyss börjat, är ursäktligt, äfven derför Tatt dessa ofta äro påverkade af sina inflytel serikaste valmän; men det är oursaktligt on taktlösa motioner under hvilka förhällander som helst väckas af rutinerade riksdagsmän De nedsatta derigenom både kammaren oci sitt eget anseende, och kammaren gör så ät. ven sjelf, då den underlåter att atslå motioner, som tillhöra nämnde kategori. Så hade sandra kammaren bort förfara med grefve Arvid Posses motion om en framställning till K. M:t rörande jurisdiktionens upphörande i 24 småstäder och förläggande under landsrätt. Den föreslagna åtgärden är hvarje stad obetagen, om och när dess befolkning sådant önskar. Stadsjurisdiktionerna ådraga staten mgen utgift, kommunerna få sjelfva vidkännas den, och när de så vilja bör det vara dem obetaget att få bibehålla sin jurisdiktion. I grefvens eget grannskap har en f. d. köping (Trelleborg) nyligen erhållit privilegier såsom stad, och kommunen har villigt underkastat sig de tillföljd deraf uppkommande utgister. Rektor Widell, som nu representerar icke mindre än fyra städer, hvilka genom grefve Posses motion komma i fara att utgå på den europeiska kartan, underlät icke att på sitt vanliga skämtsamma manr erinra derom, att motionerna kunde betraktas som en imitation at fru Lenngrens sabel Katten och PapegoJan. Men da Carl Ivarsson och Per NIISsson i Espö antagligen icke närmare kände till berörda fabel, så gillade de motionens syfte, hvilken i frih. v. Schulzenneim fick en varm förespråkare, åtminstone så vidt det gällde att remittera den till ett tillfälligt utskott. Rätt anmärkningsvärdt är att grefve Posses motion tillvann sig sympatier icke hos de ifrågavarande städernas representanter utan inom en fraktioa som med frågan alls icke nade att skaffa. Den omfattades nemligen med välvilja af några jordbrukare? som förr tillhört bondeståndet. På 1840-talet, då enigheten mellan borgareoch bondestånden vid riksdagarne blef besvärlig, hittade man på att rubba den på ett ganska sintligt sätt. Strindlund åtog sig nemligen att föreslå, och de två första stånden biträdde lika villigt förslaget, att en undersökning rörande städernas privilegier skulle verkställas. Den gamla svenska alundsjukan vann en lysande seger. Oenighetsfröet var utsådt, det grodde väl och frodades rätt bra. Visserligen ledde ej undersökningen till något resultat, men efter mer an ett 14 sekel visar sig atv den gamla stupida afunden icke är törtorkad, det tramgick otvetydigt af diskussionen om grefve Posses motion, hvilken omhuldades af dessa rjordbrukare med de gamla traditionerna, och af deras yttranden syntes tydligt att de ha ett horn i sidan till småstäderna, — men hvarföre? Ja det är ganska säkert för de ärade representanterna sjelfve mer än oklart. Jag anser mig likväl böra nämna, att grefve Posse sannolikt ulls icke väckt sin motion för att åstadkomna någon oenighet, utan antagligen endast) lerföre att äfven han ville väcka en motion. Han hade dock ej behöft vidtaga denna åtgärd för att blifva bemärkt. Det vigtiga utskott, som skall behandla la frågor rörande förändrad organisation at andtförsvaret, har i Lördags blifvit tillsatt geom val i begge kamrarne. Först vill jag ramhälla en ganska märklig skilnad i de utärdade anslagen till kamrarnes sammanträde. anslaget för första kammaren heter det, att sju ledamöter skola väljas för behandlingen at SEE AE Er ra att komma åt skrinet, har han utan , FR