En QOvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — Det ligger i min natur att vara uppriktig äfven då det är fråga om ohyggliga misstankar, och derföre bekänver jag att min åsigt är, att mylord håller skrinet undandoldt, var mr Lydneys djerfva svar, hvilket mr Bruff häpnade att höra. Hade det legat på stranden utan att någon gjort anspråk derpå, såsom förhållandet var med do öfriga sakerna, då ni befallde att de skulle föras till slottet, skulle jag kunnat förstå detta; men att ni gjorde det oaktadt Mitchels försäkran att skrinet tillhörde mig och att jag då var borta för att anskaffa hjelp till att föra det derifrån, det synes mig något misstänkt. Jag kan endast tro att ert motiv var att komma i besittning af skrinet och att ni sjelf tagit bort det ur rummet. — Hvad tror ni då att jag skulle göra med skrinet? frågade lord Dane, — Jag kan ej säga det. — Ni är uppretad öfver den förlust ni gjort, och jag medger att det var en högst ledsam händelse; jag ursäk4) Forts. fr. N:o 30.