Göteborgsposten – 31 januari 1867, sida 1

Sammaniräden d. 29 Januari, I första kammarer gjorde hr Schartau ett tillägg till sitt anförande vid remissen al den k. propositionen om förhöjd tull å kaffe, socker och tobak. I denna föreslogs ti öres förhöjning å tobak, af hvilken förhöjning beräknades en inkomst af 50.000 rår. Tal, hade sjelf i en motion föreslagit en förböjd tull af 5 öre, och trodde att man icke af undseende för tullvorkets ökade svårigheter i afseende på kontrollen borde undvika att bestämma en lämplig afgift på ett eller anna, Och af alla s. k. kassaartiklar vore ingen mera sortjent att åsättas en förhöjd tull än just tobaken, Tal. visste väl att de asigter han uttalude ej torde i allmänhet hyllas af kammaren, mon den vore liksom hvarje annan asigt den persons egendom, som uttalar den; och då tal. ansåg nyttigt att all inhemsk produktion höjdes genom lagstiltningen, hade han också föresivgit högre tull på tobak Man kunde visserligen säga att tobaken redan är tillräckligt högt beskattad, men penningar behöfvas, och tal. uppmanade derför bevillningsutskottet att åsätta tobak en annan tullsats än K. M:t föreslagit, nemligen såsom tal. önskade 5 öre, utom för cigarrer med 10 öre. Hr Lagercrantz försvarade de i k. propositionen föreslagna tullsatser, dels med afseende på den ökade faran för smuggling och dels med afseende på konsumentens fördel. Propositionen remitterades till bevillningsutskottet. Vid remiss at k. propositionen om f. d. Kidderstolpeska egendomens användande till byggnad för telegraiverket, uttalade grotve Mörner, C. G., den önskan, för hvars möjliggörande han ej kunde se något hinder, art i nämnda hus äfven måtte inrymmas ett par andra verk. Hr Schartau, som delade denna önskan, ansåg, att behofvet, ännu på en tid åtminstone, icke, såsom K. M:t föreslagit, påkallade en total ombyggnad at det itrågavarande huset, som, trots hvad man temligen allmänt sagt om dess bristfalliga skick, etter en vederbörlig reparation nog skulle uppfylla det nu dermed afsedda ändamålet. Hr Lagercrantz hänvisade, beträffande detta senare påstående, till det yttrande, ötverintendentisembetet afgifvit i imnet, och som utvisade, att skilnaden i kostnad mellan en fallsvändig reparation och en nybyggnad ej var så stor, att ej företräde borde lemnas åt det senare alternativet. Hvad anginge inrymmande i byggnaden af andra embetsverk, visade tal., att telegrasstyrelsens behof af utrymme redan nu vore så stort, att den ifrågavarande byggnaden ej kunde anses för stor för eillfredsställande at detta behof. I fråga om veterinärväsendets organisation uttalade hrr Arrhenius och Berlin den tanken, att, då landei säkerugen ej hade råd att underhålla tvenne större veterinär-inrättningar, vore det för veterinärväsendets bästa förmånligast, om läroverket i Skara blefve reduceradt till det, som urspruugligen var dermed afsedt. Det vore för ötrigt att beklaga, att K. M:t vid innevarande riksdag ansett sig förhindrad att framställa lörslag om veterinärläkares tillsättande i orter, der behotvetl at sådana verkligen töretunnes, men hitills törblifvit otilltredsställdt, äfvensom om en för2— —ä—u ——b—T—